Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Sången. Beskickning till Achilles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vidriga äro mig skänkerna hans, och jag struntar i honom.
Ej om han bjöde mig tio, ja tjugu gånger så mycket,
som han besitter i dag och kan möjligen ännu förvärfva,
eller som strömmar ihop till Orchomenos’ stad eller Thebe
uti Egyptens land, där rikedom hopas i husen —
hundrade portar har staden, och ut genom hvar af dess portar
köra med hästar och vagnar till strids tvåhundrade kämpar —;
nej, om otalig var skänkernas mängd såsom sanden och stoftet,
icke ens då kunde sinnet på mig Agamemnon beveka,
innan han gäldat till fullo mig bot för den kränkande skymfen.
Ej vill jag hafva till vif någon dotter af kung Agamemnon,
vore hon också så skön som den gyllene kärleksgudinnan
och kunde täfla i slöjd med den visa gudinnan Athene;
henne jag äktar dock ej. Må han välja en annan achaier,
en, som är honom till lags och är större i konungavälde.
Ty om de högste bevara mitt lif och jag kommer till hemmet,
då skall nog Peleus själf åt sin son utsöka en maka.
Många achajiska kvinnor det finns uti Hellas och Fthia,
döttrar till lysande män, som städerna skydda i landet;
hvilken af dessa jag vill, till min älskade hustru jag tager.
Ofta en innerlig längtan jag känt i mitt manliga hjärta
att få därhemma, förent med en värdig och älskande maka,
njuta den rikedom all, som min åldrige fader har samlat.
Ingenting värda mot lifvet för mig äro alla de skatter,
hvilka man säger att Ilion ägt, den blomstrande staden,
fordom i fredens tid, innan ännu achaierna kommit,
eller den rikedom all, som af tröskelstenen förvaras
borta i Pythos däld åt den siande Foibos Apollo.
Taga sig kan man med svärd både oxar och yppersta fårhjord,
skaffa sig kan man den vackraste häst och den skönaste trefot;
o, men en människas själ, den griper och fångar man icke,
så att den vänder igen, när den flytt öfver tändernas stängsel.
Mig har min moder förtalt, den silfverfotade Thetis,
att tvåfaldig den skickelse är, som mig leder till döden:
stannar jag kvar för att kämpa här än kring Ilions murar,
då blir om intet min hemkomstdag, men min ära ovansklig;
vänder jag däremot hem till den älskade fädernejorden,
då är min ära för spilld, men länge jag kommer att lefva,
och ej skall snarligen randas den dag, då jag hinnes af döden.
Äfven er andra jag hade väl lust till att gifva det rådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
