Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde Sången. Beskickning till Achilles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arternis piläskarinnan då strax, förtörnad på Oineus,
dref en vidunderlig galt med fragga kring betarna hvita
in på hans blomstrande mark, där han bökade efter sin vana,
och där han också en mängd högstammiga, ljufliga fruktträd
ryckte med rötterna upp, så att blommorna lågo på jorden.
Honom dock Oineus’ son Meleagros fällde omsider,
sedan från städerna rundt han jägare samlat och hundar,
ty ej lät besten sig kufva minsann af allenast ett fåtal,
ty han vidunderlig var, och många han bragte på bålet,
Men om hans hufvud, när dödad han var, och om borstiga huden
Väcktes förfärande väsen och skrik af den höga gudinnan
mellan kureternas folk och aitolernas modiga söner.
Medan då än Meleagros var med, den dråplige hjälten,
gick det kureterna illa, och ej de förmådde i striden
utanför murarna hålla då stånd, så många de voro.
Men sedan hjälten betagits af harm, som sinnet i bröstet
sjudande gör på enhvar, om han också den klokaste Vore,
då satt han overksam, under groll mot sin moder Althaia,
hemma i borgen kvar hos Kleopatra, sköna gemålen.
Henne Marpessa en gång, Euenos’ tjusande dotter,
födde med Idas, den starkaste man af alla, som lefde
då uppå jord, ty han djärfdes ju ock att mot Foibos Apollo
spänna sin båge och taga igen skönanklade bruden.
Dottern Kleopatra se’n af föräldrarna hemma i borgen
namnet Alkyone fick till ett minne af detta, hur modern,
rönande likadan lott som den klagande Alkyon-fågeln,
grät, när hon röfvades bort af den strålande Foibos Apollo.
Alltså han dvaldes nu jämt hos sitt vif och lät sjuda sin vrede,
som var af modrens förbannelser väckt, då hon under sin
smärta
ifrigt till gudarne bad att få hämnd för sin dödade broder,
häftigt med händerna slog på den näringsalstrande jorden
och ner till Hades skrek och Persefone, hemska gudinnan,
medan på knä hon sjönk och med tårar fuktade barmen,
att låta sonen förgås; och bönen från Erebbs hörde
nattomhöljda Erinys, hvars bröst än aldrig bevektes.
Men omkring murarna plötsligt ett larm och ett buller nu hördes,
redan man tornen besköt; då sände aitolernas äldste
gudarnes ypperste präster som bud och bådo, att hjälten
skulle gå ut till försvar, och lofvade härliga gåfvor:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
