Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Spejaren Dolon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ropa, hvarhelst du går fram, och bjud dem att hålla sig vakna,
kalla enhvar vid det fädernenamn, som han äger af börden,
hedrande alla därmed, och låt all stormodighet fara.
Och må vi själfva ej spara oss alls, ty förvisso oss båda
Zeus i vår födelsestund har all vedervärdighet pålagt.»
Sade och sände sin broder åstad med det gifna beskedet.
Själf han sig skyndade hän till Nestor, skarornas herde,
och honom liggande fann invid tältet och beckade skeppet
uti sin mjuka bädd, och bredvid honom skimrande vapnen
lågo, hans sköld och lansarna två och den blänkande hjälmen,
jämte en gördel grann, som åldringen gjordade om sig,
hvar gång han väpnade sig till förgörande strid och i marken
förde sitt folk, ty han aktade ej den besvärliga åldern.
Genast på armen han reste sig upp och hufvudet lyfte,
ropte den, kommande an och talade sedan och frågte:
»Hvem är väl du, som går ensam omkring här i lägret vid
skeppen
midt uti mörkaste natt, medan andra människor sofva?
Söker du någon bekant, eller letar du efter en mula?
Tala och nalkas ej tigande hit! Hvad är din begäran?»
Honom svarade då härskarornas drott Agamemnon:
»Nestor, du Neleus’ son, du achaiernas ära och stolthet!
Känn Agamemnon Atriden igen, som mera än någon
drabbas från Zeus af evinnerlig sorg, så länge som andan
ännu är kvar i mitt bröst och jag orkar att fötterna röra.
Irrande går jag så här, ty den ljufliga sömnen mitt öga
nalkas ej vill; på danaernas nöd och på kriget jag grubblar.
Ängslig för folket jag är, och till ro kan sinnet ej komma,
utan är skakadt af ångest och sorg, och det klappande hjärtat
hotar att spränga mitt bröst, och benen inunder mig skälfva.
Men har till handling du lust, då du själf ej heller kan sofva,
upp då och låt oss på stund gå till vakterna hän och se efter,
att de till äfventyrs ej, uppgifna af trötthet och Vaka,
lagt sig att sofva och alldeles glömt att bevakningen sköta.
Fienden lägrat sig nära intill, och ingen kan veta,
om han ej redan i natt är besluten att skrida till anfall.»
Honom svarade då vagnskämpen Gereniske Nestor:
»Ärorike Atrid, härskarornas drott Agamemnon!
Svårligen lärer väl styraren Zeus uppfylla åt Hektor
alla förhoppningar, som han sig gör. Jag tänker, att honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
