Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Spejaren Dolon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jämte ett svärd, och han satte jämväl på hans hufvud en
släthjälm,
som var af oxhud gjord; den var innantill klädd med en stadig
flätning af remmar till skydd, men på yttersidorna båda
hade den sittande tätt hvitglänsande betar af vildsvin,
ordnade skickligt och skönt, och ett lager af filt var emellan.
Den hade fordom från Eieoi^s stad Autolykos bortfört,
då Ormeniden Amyntors borg han stormande tagit,
och han som gåfva den sändt till Amfidamas uti Skandeia,
men den till gästskänk gafs af Amfidamas sedan åt Molos,
hvilken igen åt sin son Meriones gaf den att bära;
nu på Ulysses’ hufvud den satt och det skyddade rundtorn.
Men då de båda sig sålunda klädt i de grufliga vapnen,
gingo de bort och lemnade där de achajiske furstar.
Nära förbi dem en häger då flög till höger om vägen,
sänd af Athene; de kunde den ej med ögonen skönja,
därtill var natten för mörk, men de hörde dess ljudliga läte.
Glad bief Ulysses åt fågeln, som kom, och han bad till Athene:
»Hör mig, o dotter af Zeus med egiden, du som beständigt
står vid min sida i hvarje min nöd och, hvarhelst jag må
färdas,
följer mig jämt med din blick ; var ock nu mig bevågen, Athene !
Gif oss att lyckligen komma igen och med ära till skeppen
efter en lysande bragd, som troerna länge få minnas!»
Därnäst höjde sin bön Diomedes, väldig i härskri:
»Hör också mig, o dotter af Zieus, du aldrig betvungna!
Följ mig, som Tydeus du följde en gång, min härlige fader,
då åt achaiernas folk till Thebe han gick i beskickning.
Ty vid Asopos han lämnade kvar sina väpnade kämpar
och till kadmeiernas folk han försonliga hälsningar frambar,
då han kom dit; men då hemåt han gick, han dem tuktade
grufligt,
höga gudinna, med dig och din mäktiga hjälp vid sin sida.
Sålunda bistå också nu mig och huldt mig beskydda,
så skall jag offra åt dig en ettårskviga, en pannbred,
hvilken är otamd än och af dödlig ej förd under oket;
henne jag offrar åt dig, och med guld skall jag hornen bekläda.»
Bedjande talte de så, och Pallas Athene dem hörde.
Men när de bedit sin bön till den höge Olympierns dotter,
gingo de fram såsom lejon två i det nattliga mörkret,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
