Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Spejaren Dolon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vänida från skeppen igen och ge Hektor besked om sin sändning.
Sedan han kommen då var utur vimlet af hästar och kämpar,
följde han vägen med skyndande gång. Men den ädle Ulysses
märkte den kommande strax, och han talade så till Tydiden:
»Se, Diomedes, där kommer en man från troernas läger.
Icke jag vet, om han ämnar sig hän för att skeppen bespeja,
eller han gifvit sig’ ut för att plundra de stupade döda.
Låtom inu först honiom komma förbi ett stycke på, slätten,
och om därefter vi rusa inpå, så taga vi honom
kanske i hast; men om bättre han är än, vi själfve att löpa,
sök honom drifva då jämt nedåt skeppen och bort från sitt läger,
störtande fram med ditt spjut, så att icke han slipper till staden.»
Så de talades vid och på sidan om vägen bland liken
lade sig ner, ochl förbi sprang Dolon och anade intet.
Men när han hunnit förbi dem så långt, som plöjande mulor
draga sin fåra i ett — ty de flinkare äro än oxar,
när på ett trädesfält de draga den stadiga plogen —,
rände de an, och han stannade tvärt, då han bullret fick höra,
ty i sitt sinne han hoppades på, att det kanske var landsmän,
sända från lägret med bud ifrån Hektor att vända tillbakla.
Meji då de voro ej längre ifrån än kanhända ett spjutkast,
såg han, att fiendemänner det var, och i rappaste snabblopp
började genast han fly, och de satte förföljande efter.
Såsom när hundar två, hvasstandade stöfvare flinka,
stadigt och ifrigt förfölja en hjort eller också en hare
genom en skogig mark, och han före dem klagande springer:
sålunda honom Tydiden Och stadsförhärjarn Ulysses
stadigt förföljde och skuro utaf ifrån! troernas läger.
Men då han redan var nära att in bland vakterna komma,
där emot skeppen han sprang, göt Athene in kraft hos Tydiden,
för att ej alls någon ann af de kopparklädde achaier
skulle sig säga ha träffat förut, och han själf bli den andre.
Störtande fram med sitt spjut, då ropade starke Tydiden:
»Stanna, ty annars jag slungar mitt spjut, och det varar ej
länge,
menar jag, innan dig når från min hand det bråda fördärfvet!»
Slungade därmed sitt spjut, men förfelade mannen med afsikt.
Fejade spjutet for hän öfver högerskuldran på Dolon
och bet i marken1 sig fast, och han stannade, gripen af ångest,
\
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
