- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
166

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde Sången. Spejaren Dolon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sade, och Dolon ämnade just att vid hakan på honom
röra med bedjande hand, men Tydiden svängde sitt slagsvärd
och öfver halsen högg till och afskar bägge dess senor;
ordet var än i hans mun, då hufvudet stjälpte i stoftet.
Därpå hans mårdskinnshjälm de togo af hufvudet genast,
togo hans ulfskinn äfven och spjut och den spänstiga bågen.
Dessa Ulysses på stund åt här fångs gudinnan Athene
lyftade högt i sin hand och bedjande talte och sade:

»Fröjdas, gudinna, häråt, ty bland alla Olympiske gudar
främst åt dig vi det ägna som gärd. Men följ oss nu också
vidare häri på vår gång till thrakernas hästar och sofplats.»

Så han ljudligen bad, och bytet han lyfte och hängide
högt på ett myrikaträd och till tydligt märke vid sidan!
rafsade samman säf och bröt löfviga kvistar af trädet
för att ej fela om stället, då hem de ginge i natten.
Därpå de vandrade vidare fram öfver blod, öfver vapen,
hinnande snart på sin gång till de thrakiske kämparnes läger.
Dessa af trötthet sofvo nu djupt, och vid kämparnes sida
lågo i skönaste ordning på jord deras präktiga vapen,
allt uti rader tre, och vid sidan af hvar stod hans tvåspann.
Rhesos i midten sof, och hans eldiga hästar hols honom!
stodo där bundna med tömmarna fast vid krönet på vagnsstoln.
Honom Ulysses nu såg och visade strax för Tydiden:

»Där ha vi mannen, Tydid, och där ha vi också de hästar,
spejaren Dolon talade om, innan honom vi dräpte.
Fratn nu och visa ditt väldiga mod, ty dig höfves ej dådlös
stå här med vapen i hand; lös hästarna fort, eller också
hugg du kämparne ner, så skall jag för hästarna sörja.»

Sagdt, och ett flammande mod göt Athene då in hos Tydiden,
Vildt omkring sig han högg, och förfärliga rosslingar ljödol
under hans drabbande svärd, och af blod rödfärga,des jorden.
Som när ett lejon en betande hjord utan väktare träffar,
får eller getter, och rusar då in för att mörda ibland demj;
så bland de thrakiska kämpar for fram den starke Tydiden,
ända till dess att han tolf hade dräpt; men den sluge Ulysses
gick i hans fjät, och så snart som en man var dräpt af Tydiden,
liket Ulysses i foten då grep och släpade undan,
tänkande jämt däruppå, hur de fagermaniga hästar
lätt skulle komma förbi och icke bli skrämda och skygga
af att gå fram öfver lik, då de voro ej vana vid sådant.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeoili/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free