- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
180

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte Sången. Agamemnons hjältebragder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och af hans hufvud den tyngande hjälm, tog sin båge om

midten

Paris och spände och sköt, och hans pil flög icke förgäfves,
utan i högra foten den tog och tvärs genom vristen
trängde i marken sig in, och strax med ett innerligt löje
Paris från gömslet sprang fram och jublande ropte och sade:

»Träffad du är, och min pil gick ej fel. Ack, hade jag bara
träffat dig nederst i buken så visst och beröfvat dig lifvet!
Då skulle troerna andats igen från den grufliga skräcken,
hvilka nu darra för dig, som för lejonet bräkande getter.»

Oförfärad gaf honom till svar den starke Tydiden:
»Skräflande skytt med ditt flätade hår och förgapad i kvinnor!
Ack om du öga mot öga mig mött uti krigarerustning!
Ej skulle bågen dig hjälpt eller alla de haglande pilar.
Nu du förhäfver dig bara för det, att du rispat mitt fotblad,
fast jag ej aktar det mer, än om träffat mig hade en kvinna
eller en tanklös pilt, ty en pil från en vekling är kraftlös.
Nej, då är annat den stingande lans, som jag själf vet att

slunga :

snuddar den bara ett tag vid min fiende, strax är han liflös,
faderlösa då äro hans barn, och hans vif i förtviflan
kinderna sargar, allt medan han själf i sitt blod uppå marken
ruttnar och gamar långt fler än kvinnor beställa med liket.»

Så han sade; då nalkades fort honom hjälten Ulysses;
denne nu ställde sig för, och han satte sig bakom och utdrog
pilen ur foten och genomfors af en stingande smärta.
Därpå han skyndade upp på sin vagn och befallde sin körsven
fara till halkade skeppen åstad, ty han våndades grufligt.

Ensam den tappre Ulysses nu blef, och ingen hos honom
stod af argiverna kvar, ty skräck hade gripit dem alla,
och i sin ängslan han talade så till sitt manliga hjärta:

»Ve mig, hvad väntar mig nu? Ett elände det vore att ängsligt
flykta för mängden, men värre ännu, om jag här skulle tagas,
blifven så ensam, då Zeus har de andra danaerna bortskrämt.
Dock, hvi grubblar jag nu i mitt sinne på sådana tankar?
Vet jag då ej, att de fege det är, som sig fjärma ur kampen,
men att den tappre, som ständigt är van att i striderna glänsa,
han kan ej annat än stå, han må segrare bli eller falla?»

Medan han detta begrundade än i sitt hjärta och sinne,
tågade lederna an af de sköldbeväpnade troer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeoili/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free