Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte Sången. Agamemnons hjältebragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hinnande staden, då natten bröt in; då gladde sig Neleus
öiVer att ännu så ung jag i härnaden tagit så mycket.
Men när det grydde till dag, härolderna ropade samman
alla, som hade i Elis ett kraf för sin röfvade boskap;
och sig församlade då de ypperste männen i Pylos
bytet att skifta, ty kraf på Epeiema hade så många,
efter vi männer i Pylos då få och försvagade voro,
därför att Herakles själf några år tillförene kommit
och hade vållat oss ondt och alla de yppersta dödat.
Då voro ännu vi tolf, vi söner af frejdade Neleus,
men jag af bröderna ensam blef kvar, och de andra förgingos»
Fräcka af denna vår nöd, de kopparklädde Epeier
förorättade oss och föröfvade grufliga illdåd.
Nu till en början den gamle för sig tog af bytet en oxhjord
och trehundiade får, som han valde, och herdarna pckså.
Ty ett betydligt kraf i det heliga Elis han hade
Kapplöpningshingstarna fyra han mist tillika med vagnen,
hvilka till täflingen ländt för att springa i kapp om en trefot;
dessa i Elis behöll den härskande drotten Augeias,
medan han visade bort deras körsven, sorgsen för spännet.
Därför den gamle tog ut, i sin harm öfver hånet och våldet,
sådan en myckenhet själf, men det öfriga bytet åt folket
skifta han lät, så att ingen af dem måtte sakna sin andel.
Detta besörjde vi noga nu allt, och rundtorn i staden
bragte vi gudarne blöt; men på tredje dagen därefter
ryckte Epeierna ilande an med hela sin styrka,
kämpar och hästar; bland dessa de två Molionerna voro,
ännu helt unga, ej öfvade stort i den stormande kampen.
Fjärran vid floden Alfeios en stad Thryoessa sig reser
högt på sin blåsiga brant och ytterst i sandiga Pylos;
den kringrände de rundt och försökte att lägga den öde.
Men när de tågade dit öfver slätten, lände Athene
ilande ned under natten till oss med ett bud från Olympen
att oss beväpna, och ej fick hon svårt att oss Pylier samla,
utan vi brunno af lust att få kämpa; men mig ville Neleus
ej låta draga i fält, och hästarna gömde han för mig,
efter han trodde mig än vara oförfaren i krigsvärf.
Men jag glänste ändå bland stridsvagnkämparna våra,
fastän jag själf var till fots; så ledde Athene min stridsfärd.
Där är en flod, Minyeios vid namn, som sig gjuter i hafvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
