Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte Sången. Striden om muren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och kan sig vände och skrek till Lykiens härliga kämpar:
»Lykiens män, hvarför spåren I så eder stormande styrka?
Vanskligt det blifver för mig, hur kraftig jag också må vara,
ensam att bryta igenom och väg oss bana till skeppen.
Följen mig därför, ty verket går bäst med förenade krafter!»
Sagdt, och vid härskarens bannande ord betagna af blygsel,
bröto de raskare fram och slöto sig tätt omkring drotten;
också argivernas led sig slöto då fastare samman
innanför murens rand, och striden blef het mellan bägge.
Hvarken förmådde de lykiske män, hur käcka de voro,
muren att genombryta och väg sig håna till skeppen,
eller förmådde danaernas folk att de lykiske kämpar
stöta från muren tillbaks, när de väl hade hunnit intill den;
utan som landtmän två stå och kifvas om ägornas rågång,
hvar med sin mätstång, uppå en mark, som förut var gemensam,
och jordremsan förvållar dem tvist, då den lika skall delas:
så blott ett bröstvärn skilde nu dem, och de tvärs öfver detta
tjurhudssköldarma höggo itu på hvarandra kring bröstet,
både de stora och rundade skönt och de lätta af råhud.
Många då fingo ett gapande sår af den mordiska kopparn,
några i det att de vände sig om och blottade ryggen
men! långt flere likväl uti bröstet tvärs genom skölden.
Redan af kämparnes blod öfverallt både tornen och muren
dröpo såväl på achaiernas håll som på troernas sida,
men ej läto ändå sig achaierna jaga på flykten.
Striden stod jämn som1 en våg i den ärliga spinnerskans.
händer,
hvilken i ena skålen lagt ull och en vikt i den andra,
och som nu väger så rätt för att tjäna en smula åt barnen:
likaså vägde nu jämn mellan härarna blodiga striden,
tills det behagade Zeus att segeräran åt Hektor
skänka, Priamos’ son, som sprang först öfver muren af alla.
Denne med genomträngande röst till danaerna ropte:
»Hästomtumlande troer, framåt och bryten igenom
murem och kasten förhärjande eld på argivernas härskepp!»
Så var hans maningsrop, och de hörde det alla med glädje,
rusade samfälldt an emot muren och klättrade dristigt
ända till krönet upp med de uddiga spjuten i handen.
Hektor då ryckte ur jorden en sten, som utanför porten
stående var, och som nederst var bred, men upptill var spetsig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
