Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Sången. Kampen vid skeppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hotelser af, som achaierna tidt emot troetna fällde?»
Honom då svarade strax Idomeneus, Kreternas konung:
»Thoas, ej människa vållande är, så vidt jag kan döma,
till hvad som händer oss nu; ty att kämpa förstå vi ju alla.
Ingen är stadd i förlamande skräck, och ingen af olust
drager sig undan fden farliga strid, utan säkert är detta
skälet, att så det behagar väl nu allsvåldig Kronion,
att utan namn vi achaier förgås här fjärran från Argos.
Thoas, du var ju beständigt en man, som ej skydde för spjuten,
färdig att egga enhvar, som du slappna förmärkte i striden;
svikta då heller ej nu, och förmana enhvar af de andra!»
Honom svarade då jordskakaren, starke Poseidon:
»Måtte, Idomeneus, aldrig den man tillbaka till hemmet
komma från Troja, men här utan graf bli för hundar en leksak,
som utan nödtvång gitter i dag att sig draga ur striden!
Men gå och tag dina vapen och kom, låt oss bägge tillsammans
skynda oss dit; kanske bli vi till gagn, fast vi äro blott tvänne
Äfven de svagaste något förmå med förenade krafter,
vi däremot kunna bägge väl slåss med de yppersta kämpar.»
Talade guden och åter gick in i den mödande striden.
Men när Idomeneus lände så fram till det präktiga tältet,
tog han den härliga rustningen på och i handen sitt spjutpar
och sprang åstad, och han sken som en blixt, som den höge
Kronion
slungar i väg ur sin hand från Olympens strålande tinnar
att ge de dödlige bud, och som lyser med bländande flamma:
sådan var kopparens glans kring bröstet på springande hjälten.
Honom då mötte Meriones snart, hans behjärtade körsven,
nära till tältet ännu, ty han skyndade hem för att hämta
åt sig en kopparlans, och den starke Idomeneus sade:
»Snabbe Meriones, Molos’ son, du min käraste stridsbror,
hvarför kommer du hit och har lemnat den blodiga striden?
Fick du kanhända ett skott, och plågar dig udden af pilen?
Sände dig någon att hämta mig dit? Men du vet, att jag
själfmant
skyndar till striderna hän och ej älskar att sitta i tältet.»
Honom Meriones svarade då, förståndige hjälten:
»Ädle Idomeneus, drott för de pansarklädde Kretenser!
Jag var på väg för att se, om du lemnat en lans ini tältet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
