Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde Sången. Kampen vid skeppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som jag kan låna, ty den, som förut jag hade, blef splittrad,
då mot dem stolte Deifobos’ sköld jag slungade honom.»
Honom då svarade strax Idomeneus, Kreternas konung:
»Lansar, ifall du så vill, både en och tjugu du finner
stående inne i tältet hos mig mot dess skinande väggar,
troiska alla och tagna fiån män, som jag dödat, ty aldrig
fjärran från fienden står jag i strid, det skulle jag mena.
Därför jag både har lansar i mängd och sköldar med buckla,
kopparhjälmar tillika och präktigt lysande brynjor.»
Honom Meriones svarade då, den vettige hjälten:
»Äfven jag själf, må du tro, har vid tältet och beckade skeppet
troiska vapen i mängd, fast det blifver för långt att dem
hämta.
Ty jag är heller ej den, vill jag tro, som glömmer att känrpa,
nej, bland de främste alltjämt i den mannafrejdande striden
träder jag fram, närhelst är ett vapenskifte i kriget.
Snarare torde en annan af kopparklådde achaier
icke ha sett, hur jag slåss, dock du lär säkert det Veta.»
Honom svarade då Idomeneus, Kreternas konung:
»Ja, jag din tapperhet vet; hvad behöfver du därom att tala?
Ty om nu alla vi ypperste män här vid skeppen till bakhåll
skulle oss samla, där bäst låter mannamodet sig skönja,
där ju den fege såväl som den modige kommer i dagen; —
ty på den fege då skiftar hans färg, och den går och den
kommer,
icke han stilla kan sitta en gång för sitt ängsliga hjärta,
utan än så och än så han sig hukar och byter om fötter,
hjärtat man hör i hans bröst, hur det bankar vid tanken på
döden,
som honlom föresväfvar alltjämt, och tänderna skallra;
men på den tappre ej skiftar hans hy, och aldrig han känner
bäfvande ångest, när väl han sig lagt med de andra i bakhåll,
Utan han längtar i fäktningen in ju förr desto hellre; —
ingen där skulle då klandra på dig hvarken mod eller styrka.
Ja, om i striden du finge ett sår af en pil eller lansstöt,
träffade udden i nacken dig ej och ej heller i ryggen,
utan i bröst eller lif den framifrån skulle dig träffa,
medan du stormade fram bland de förste i krigareleken.
Dock, låt oss icke här vidare stå och som jollrande piltar
spilla vår tid, för att ingen på oss må förargas för illa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
