Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde Sången. Zeus bedårad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Må han i glädjen förgås och en gudom blända hans ögon!
Ännu dock hata ej alldeles dig de salige gudar,
utan det händer väl än, att troernas drottar och furstar
fylla den vida slätten med damm och ditt öga får se dem
flyende hasta till Ilion hem från skeppen och tälten.»
Sagdt, och han höjde ett skallande rop och sprang fram
öfver slätten.
Sådant som skriandet är af niotusende kämpar
eller af tiotusende visst, när de drabba tillsammans,
sådant ett skallande rop jordskakaren, starke Poseidon
skickade ut ur sitt bröst och fyllde hvarenda achaier
med det föraktande mod, som ej rygga förstår eller hvila.
Men på en ås af Olympos’ berg guldtronande Hera
stod under tiden och skådade ned, och hon kände på stunden
honom, som ifrig tog del i den mannafrejdande striden,
såsom sin broder och svåger igen, och hon gladdes i sinnet.
Men på den öfversta toppen af källbevattnade Ida
Zeus hon sittande såg, och han vardt hennes hjärta förhatlig.
Därpå begrundade djupt stoltblickande, vördiga Hera,
huru hon sinnet bäst skulle dåra på Zeus med egiden.
Ändtligen syntes då detta beslut henne vara det bästa
att på det skönaste smycka sig själf och bege sig till Ida,
om han då kanske fick lust till att hvila hos henne i älskog,
famnande om henne ömt, och hon milda och ljufliga sömnen
lyckades gjuta då ner på hans ögon och klyftiga sinne.
In i gemaket hon gick, som af älskade sonen Hefaistos
byggdes åt henne med dörrar, som tätt intill posterna slöto,
och med ett hemligt lås, som en annan af gudar ej öppnat.
Där hon trädde nu in och de glänsande dörrarna stängde
och med ambrosia först från de trånadsväckande lemmar
tvådde hvart stoftgrand af och sig smorde med glänsande olja,
ljuflig, ambrosisk och välluktsrik, af det slag, som är hennes;
röres den aldrig så lätt i Kronions strålande boning,
sprider sig likaväl doften däraf öfver jorden och himlen.
Sedan gudinnan sin däjliga hud hade oljat med denna,
redde hon håret och flätade skönt sina glänsande, fagra,
himmelska lockar, som böljade ner från odödliga hjässan.
Klädde så på sig den himmelska skrud, som åt henne Athene
fin och glänsande väft och med konstrikt mönster i tyget;
denna på bröstet hon häktade hop med gyllene spännen;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
