Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde Sången. Zeus bedårad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade om lifvet sin gördel, behängd med hundrade tofsar,
fäste i öronsnibbarnas hål de förtjusande hängen;
trenne juveler på hvart liksom ögon tindrade härligt.
Därpå den höga gudinnan sig band uppå hufvudet slöjan,
vacker och alldeles ny och skinande hvit såsom solen,
och på de glänsande fötterna band sina sköna sandaler.
Men då med hela sin prunkande ståt hon smyckat sig hade,
gick hon ur kammaren ut och kallade strax Afrodite
till sig från öfriga gudarnes krets och talte till henne:
»Älskade barn, skall du göra måntro, hvad jag kommer att
bedja,
eller i Vrede förvägra min bön, emedan i kriget
jag står danaerna bi, medan du trojanerna hjälper?»
Henne då svarade dottern af Zeus Afrodite och sade:
»Hera, du höga gudinna, som födts af den väldige Kronos,
tala och säg, hvad du vill, och gärna jag gör hvad du önskar,
blott jag det göra förmår, och om saken allenast är görlig.»
Tog då till orda med svek i sin håg den vördiga Hera:
»Gif mig den älskogsmakt och den tjusning, hvarmed du
betvingar
alla odödlige gudar såväl som dödliga mänskor.
Ty jag begifva mig vill bort till jordens yttersta gränser,
Tethys vår moder att se och Okeanos, gudarnes upphof,
hvilka en gång i sitt hus mig skötte och fostrade kärligt,
tagande mot mig af Rhea, då Zeus, vidtskådande guden,
störtade Kronos ner under jorden och ödsliga hafvet.
Dessa besöka jag vill för att slita det eviga kifvet.
Redan i långlig tid ha hvarandra de skytt och ej mera
hvilat i kärleksbädd, sedan harmen i sinnet fått insteg.
Kunde jag bara med vänliga ord deras hjärtan beveka,
så att de ville på bädden igen sig förena i älskog,
då skulle säkert af dem jag bli älskad och ärad beständigt.»
Henne svarade då den ljufligt leende Kypris:
»Ja, en begäran af dig är ej rätt eller möjligt att afslå,
efter du hvilar i famnen på Zeus, den öfverste guden.»
Sagdt, och hon löste från barmen sitt rikt utsirade bälte;
samlade gömdes däri hennes alla förförelsemedel,
kärlekstjusning där var, där var längtan och smekande, varma
böner, som stjäla besinningen bort ur de visaste hjärtan.
Detta i Heras hand hon lade och talade åter:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
