- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
238

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde Sången. Zeus bedårad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade ej Natten mig frälst, som gudar och människor kufvar,
sedan till henne jag flytt; då lade sig ändtligt hans vrede,
ty han betänkte sig för att den ilande Natten bedröfva.
Och du vill ändå mig locka på nytt till omöjliga vågspel.»

Honom svarade då stoltblickande, vördiga Hera:
»Ack, hvarför skall du på detta, o Sömn, nu vidare tänka?
Tror du, att ljungaren Zeus skall så hetsigt troerna bistå,
som han förgrymmades då för sin Herakles, älskade sonen?
Kom! Jag skall gifva dig en af de ungdomsväna chariter
till att förmäla dig med, och ditt älskade vif skall hon heta,
sköna Pasithea, flickan, som jämt är din dagliga åtrå.»

Sade, och Sömnen blef glad och svarade henne och sade:
»Alltså du svärje mig strax vid den ryslige Stygiska floden,
sedan den ena handen du lagt på den alstrande jorden
och så den andra på skimrande haf, för att vittnen må vara
alla de gudar, som bo därnere i djupet hos Kronos,
att du skall gifva mig en af de ungdomsväna chariter,
sköna Pasithea, flickan, som jämt är min dagliga åtrå.»

Sagdt, och hon lydde hans ord, den diljearmade Hera,
och som han fordrade, eden hon svor och nämnde de gudar
alla vid namn, som i Tartaros bo, och som kallas Titaner.
Men då hon så hade svurit och gått den äskade eden,
gingo de sedan åstad och lemnade Lemnos och Imbros,
höljda i skyar och läggande fort sin kosa tillrygga.
Snart hade Ida de nått, källvattnade villebrådshemmet,
stego vid Lekton i land ifrån hafvet och vandrade uppåt,
och under gudarnes fjät skogstopparna vajande böjdes.
Sömnen nu stannade där, innan sedd han blef af Kronion,
och i en fura steg upp, som då var den längsta på Ida,
skjuten i höjden upp genom luften ända till etern.
Där han sittande blef, af de barriga grenarna bortskymd,
skrikande fågeln lik, som uppe bland fjällarna lefver,
chalkis af gudarne nämnd, men af människor kallad kymindis,

Hera med skyndande gång gick uppåt till Gargarons hjässa
öfverst på Ida, och Zeus skysamlaren, såg henne komma.
Och som han såg henne, strax blef hans själ omtöcknad af åtrå,
sådan han hade den känt, när den första gången de famnats,
stigna tillsammans i bädd förutan föräldrarnas vetskap,
och han mot Hera gick fram och talte till henne och sade:

»Hera, hvart är du på väg, efter hit från Olympen du kommer ?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeoili/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free