Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjortonde Sången. Zeus bedårad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och där ea stridbar man har på skuldran en sköld af de
mindre,
lemne han den åt en klenare man och tage en större!»
Sagdt, och de lyssnade till och villiga lydde hans maning.
Drottarne ställde till striden dem upp, fastän sårade själfva,
Xydeus’ son och Ulysses och Atreus’ son Agamemnon.
Därpå de gingo till alla omkring och bytte om vapnen,
så att den starke fick präktiga don och den sämre fick sämre.
Men när de hade sig klädt i de blänkande vapnen af koppar,
tågade sedan de fram, och i spetsen gick starke Poseidon,
lyftande högt i sin seniga hand långeggade svärdet,
flammande blixten likt och som ingen i rysliga striden
vågar att nalkas intill, utan hålles af fruktan tillbaka.
Äfven den strålande Hektor till slag uppställde de sina.
Bägge nu kastade härarna in i den vildaste slaktning,
hafvets dunkellockige gud och den strålande Hektor;
Hektor för troerna stred, men Poseidon argiverna hjälpte.
Hafvet sig brusande vräkte mot strand invid skeppen och
tälten,
och med ett skallande rop de stridande drabbade samman.
Hafvets vågor ej ryta så högt emot klippiga stranden,
när ifrån djupet de drifvas i land af en stormande nordan;
elden så häftigt ej prasslar och gnyr i den brinnande skogen,
som han med susande lågor förtär i en dal mellan bergen;
stormen ej brusar så starkt i de höga ekarnas kronor,
fastän den värste att larma han är, när han rasar och tjuter,
som nu det skallande härnadsrop från achaier och troer,
då med förfärande skri de rusade fram mot hvarandra.
Först den strålande Hektor sin lans emot Ajas då sände,
just som denne mot honom sig vändt, och han felade icke,
utan där remmarna två sig korsade midt uppå bröstet,
en ifrån skölden och en från det silfvernaglade svärdet,
tog den, men remmarna värjde hans hull, och harmsen blef
Hektor,
för att hans stingande lans hade flugit från handen förgäfves;
och han till vännerna drog sig tillbaks att förgörelsen undgå.
Men då han ryggande Vek, den väldige Telamonssonen
lyfte en sten af de många, som stått under skeppen som stöttor,
men som nu rullade hit och dit för de kampandes fötter;
träffade därmed hans bröst invid halsen ofvanom skölden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
