Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde Sången. Troerna, bortdrifna från skeppen, angripa ånyo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händerna hans, ty han vida förmer tror sig vara i styrka
och är den äldre jämväl; men utan att blygas i hjärtat
vill du dig mäta med Zeus, för hvilken ock andra ju bäfva.»
Suckande djupt af harm, henne svarade starke Poseidon:
»Sannerligen, så mäktig han är, han dock talar för trotsigt!
Mig vill han tvinga med våld, som i värdighet dock är hans like.
Bröder vi äro ju tre, som föddes af Kronos och Rhea,
Zeus och jag själf och Hades, den underjordiske drotten.
Trefaldt skiftades allt, och enhvar sin värdighet erhöll;
och då vi kastade lott, jag själf hvitskummiga hafvet
fick till att alltid bebo, och Hades fick töckniga dunklet,
Zeus den vida himmelen fick ibland skyar i etern;
jorden med höga Olympen är än för oss alla, gemensam.
Därför jag rättar ej alls mitt lif efter Zeus. Må han fredligt
nöjas med tredjedelen han fick, hur stark han må vara,
och ej försöka att mig som en stackare skrämma med handkraft.
Bättre ju vore försann, om han ville med hotelser stränga
hålla de söner och döttrar i styr, som föddes af honom;
dessa, de komma att lyda hans bud, om också af nödtvång.»
Honom svarade då den vindsnabbt flygande Iris:
»Skall jag då ord för ord, jordfamnare, mörke Poseidon,
öfverbringa till Zeus detta barska och trotsiga gensvar,
eller besinnar du dig? Ty de ädle ej sakna besinning.
Hämndegudinnorna sälla sig jämt, som du vet, till de äldre.»
Henne svarade då jordskakaren, starke Poseidon:
»Heliga Iris, du sade ett ord, som är alldeles riktigt.
Godt är i sanning när den, som, bär bud, har förstånd på
det rätta.
Men det mig vållar en frätande harm i mitt hjärta och sinne,
hvar gång han tager sig för att mot den, som är lika så mäktig
och till en likadan ära bestämd, sina hotelser slunga.
Men af försyn likväl skall jag denna gången ge vika.
Däremot veta du skall, och det hotet är hjärtligen menadt:
Därest till trots för mig själf och den segerglada Athene,
liksom för Hera jämväl och för Hermes och guden Hefaistos
Ilions ståtliga stad han vill skona och ej vill förstöra
och åt argivernas män vill ej segerkraften förläna,
må han då veta, att vreden hos oss skall aldrig gå öfver.»
Sade Poseidon och därmed gick bort från achajiska hären
och steg i böljorna ner, och achaierna saknade honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
