- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
252

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde Sången. Troerna, bortdrifna från skeppen, angripa ånyo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

köra mot halkade skeppen åstad med de hurtiga spännen.
Själf skall jag före er gå och skall jämna för hästarna vägen
vidt och bredt och skall vända på flykt de achajiska hjältar.»

Sagdt, och ett flammande mod hos skarornas herde han ingöt.
Som när en hingst uppå stall, som vid krabban förplägats med

hafre,

sliter sin grimma itu och med stampande hofvar på slätten
löper åstad, där han badade jämt i den rinnande floden,
och är så stolt och bär hufvudet högt, medan glänsande manen
fladdrar kring bogarna ner; och han, yfvande sig af sin skönhet,
ilande bäres af fötterna hän till det vanliga betet:
sålunda rörde nu flinkt uppå knäna och fötterna Hektor,
manande vagnarna fram, sedan gudens röst han förnummit.
Såsom när hundarnas flock, och en skara af jagande landtmän
ifrigt förfölja en flyende hjort eller också en stenbock,
dock, i de lummiga snåren till slut och på klipporna branta
räddar sig vildtet, hvars öde ej var, att de skulle det fälla;
men vid de jagandes larm ett lejon med böljande skäggman
synes på stigen och skingrar med ens den ifriga skaran:
så danaernas svärm till en början förföljde beständigt
brukande flinkt sina svärd och de dubbelspetsade spjuten
men när de varsnade Hektor gå fram utmed kämparnes leder,
gr epos de alla af skräck, och i fötterna satte sig modet.

Thoas till orda då tog, Aitolernas ypperste hjälte,
son af Andraimon, i stående strid den gäfväste kämpe,
skicklig att svinga sitt spjut och af få bland de yngre achaier
öfverträffad i ord, när meningar stridde på tinget;
denne besinningsfull tog till orda ibland dem och talte:

»Ack, en mäkta förunderlig syn mina ögon få skåda,
huru nu återigen ifrån dödsgudinnorna räddad
Hektor stått upp, fast enhvar i sitt hjärta förhoppades säkert,
att han för Ajas, Telamons son, hade funnit sin bane.
Men nu har återigen en af gudarne frälst och bevarat
Hektor, som redan har lifvet släckt ut på så många achaier,
såsom nu också väl kommer att ske, ty icke förutan
Zeus tordönaren står han där främst med en brinnande

stridslust.

Därför nu, hören mitt råd, och låtom oss alla det lyda.
Meniga folket vi strax skola sända tillbaka till skeppen,
vi däremot, som de tappraste män uti hären oss kalla,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeoili/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free