Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde Sången. Patroklos kämpar och faller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och af en stingande pil är Eurypylos träffad i låret.
Kunniga läkare syssla med dem och försöka med örter
såren att hela; men själf är du obeveklig, Achilles.
Måtte mig aldrig betaga en harm lik den, som du hyser,
olyckshjälte! Hvem får då väl ens i de kommande släkten
glädje af dig, om du döden ej nu från argiverna värjer?
Obarmhärtige, ej är du son af den frejdade Peleus
eller är Thetis din mor, nej, af skimrande hafvet du föddes
och af de branta och skrofliga fjäll, ty ditt hjärta är stenhårdt.
Men om du skrämmes tillbaks i din själ af en gudablefallning,
och någon sådan från Zeus har dig yppat din heliga moder,
skicka åtminstone genast då mig ut i striden med hela
myrmidonernas här att danaerna varda en ljusning.
Lemna mig också till låns dina härliga vapen i striden;
troerna kanske då tro, det är du, och sig hejda i kampen,
så att achaiernas modiga folk i sin vånda får andan
draga omsider; om aldrig så kort, blir det ändå en hvila.
Krafterna äro ju friska hos oss, och de mattade troer
torde vi drifva till staden helt lätt ifrån skeppen och tälten.»
Bedjande talte han så i förblindelse stor, ty han därmed
bad för sig själf ju om undergång och den rysliga döden.
Misslynt svarade då snabb fotade hjälten Achilles:
»Ve mig, Patroklos, du ättling af Zeus, hvad var det du sade?
Hvarken jag skrämmes tillbaks i min själ af en gudabefallning,
eller har sådan från Zeus mig förkunnat min heliga moder;
men det mig vållar en harm, som fräter mitt hjärta och sinne,
när sig fördristar en man till att råna en ann, som är jämngod,
och honom röfva hans äreskänk, för det själf han har makten;
detta förbittrar mig djupt, efter allt hvad mitt hjärta fått utstå.
Flickan, som valdes till gåfva åt mig af achaiernas söner,
och som med lansen jag vann, då jag tog den belastade staden,
rycktes igen ur min famn af den rådande drott Agamemnon,
Atreussonen, som vore jag blott en den uslaste främling.
Dock, må det skedda nu vara förbi, och jag ämnat ej heller
oaflåtligen vredgas alltjämt, fast jag tänkte i sanning
icke att dämpa min vrede så snart, utan först, när omsider
till mina egna skepp hade hunnit den larmande striden.
Spänn då på skuldrorna dina min prisade rustning, Patroklos,
och för i drabbningen fram myrmidonernas krigiska skaror,
då nu ett blåsvart moln af trojancr redan kring skeppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
