Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde Sången. Patroklos kämpar och faller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydligt då skönjes livar höjd och livar dal och hvart klippornas
utsprång
under det eterns oändliga blå frambryter ur molnen:
så när från skeppen danaerna värjt den förhärjande elden,
fingo de andas ett tag, men i striden ej unnades hvila,
därför att hejdlöst troerna ej ifrån beckade skeppen
flyktade, vändande ryggarna till, för de tappre achaier,
utan sig värjde ännu, fast de tvfungos att vika från skeppen.
Nu af achaiernas drottar enhvar en fiendehöfding
fällde, när kampen blef spridd, och den förste var hjälten
Patroklos,
hvilken sin spetsiga lans Areilykos rände i låret,
just som han vändt sig till flykt, så att kopparen ända igenom
trängde och bräckte dess ben och framstupa han föll uppå jorden.
Kung Menelaos gaf Thoas en stöt invid skölden i bröstet,
då det blef blottadt ett ögonblick, och dödade honom.
Meges nu passade på Amfiklos just vid hans anfall
och honom förekom med en stöt genom låret, där tjockast
muskelhopen på människan är, och det hvässade spjutet
senorna sönderflängde, och natt omhöljde hans ögon.
Och utaf Nestors söner Antilochos spetsiga lansen
dref mot Atymnios kvickt och rände den genom hans veklif,
och han på ansiktet föll; dock Maris, förbittrad för brodern,
ställde sig framför hans lik och tätt inpå lifvet med lansen
foll mot Antilochos ut, men kvickt honom gaf Thrasymedes,
innan han träffat, i skuldran en stöt, som felade icke,
ty på hans öfverarm den sönderflängande lansudd
hud och muskler slet bort och söndersplittrade benet;
tungt han i marken foll, och mörker betäckte hans ögon.
Sålunda stupande där för de tvänne brödernas lansar,
gingo till Erebos’ djup dessa tappre Sarpedons kamrater,
frejdade kämpar på spjut; Amisodaros var deras fader,
han som den vilda Chimaira födt upp till fördärf för så många
Ajas, Oileus’ son, sprang fram och grep Kleobulos,
hviiken i trängseln var fallen omkull, och släckte på honom
ljufliga lifvet strax med ett svärdshugg midt öfver halsen;
klingan af rykande bloden blef varm, och på krigarens ögon
lade sig dödens skymmande natt och hans skickelse järnhård.
Häftigt nu drabbade hop Penéleos bålde och Lykon;
nyss de förfelat hvarann med förgäfves slungade lansar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
