Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde Sången. Patroklos kämpar och faller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
öfvcr don ädle Sarpedons lik dea strålande Hektor
döda med kopparen hvass och af axlarna draga hans rustning,
eller Patroklos för flere ännu skulle mödan föröka.
Och då han tänkte sig om, han tyckte det skäligast vara,
att den behjärtade krigskamrat till Peliden Achules
troerna ännu en gång och den kopparpansrade Hektor
drefve till staden tillbaks och lifvet förgjorde på många.
Alltså på Hektor först han bäfvande gjorde hans hjärta;
denne då vagnen besteg och den vände till flykt och de andra
manade också att fly, ty han kände Olympierns vågskål.
Icke de dristiga lykier ens då stodo, men alla
flyktade brådt, när de sågo sin kung spjutstungen i hjärtat
ligga i högen af lik, ty krigare stupat i massa
öfver den fallne, då Zeus lät striden så rasande blifva.
Segrarne drogo nu strax från Sarpedons axlar den blanka
kopparrusfningem af, och den tappre Menoitiossonen
bjöd sina kämpar att bära den ner till de halkade skeppen.
Men skysamlaren Zeus då talade så till Apollo:
»Älskade Foibos, gå hän och Sarpedon bringa ur skotthåll,
torka det svartnade blod af såren på hjälten och sedan
bär honom undan långt, honom bada i rinnande floden
och med ambrosia smörj och kläd så i himmelska kläder
och honom anförtro åt Sömnen och Döden, de snabba
tvillingbröder, som följesmän, för att bäras af dessa
hastigt till Lykien hem, det stora och bördiga riket.
Där skall han jordas af bröder och släkt, och de skola på högen
resa hans bautasten — den heder, som ägnas de döde.»
Sagdt; och ej ohörsam mot sin fader var Foibos Apollo;
ner ifrån Idaberget han steg till det vilda tumultet;
hastigt Sarpedon han lyftade upp och bragte ur skotthåll,
bar honom långt därifrån och tvådde i rinnande floden
och med ambrosia smorde och klädde i himmelska kläder,
anförtrodde jämväl åt Sömnen och Döden, de snabba,
tvillingbröder, som följesmän, och de hastigt den fallne
buro på armarna hem till Lykiens bördiga rike.
Nu Patroklos med manande rop till sitt spann och sin körsven
troer och lykier jagade vildt, men for som en dåre
hän mot sitt eget fördärf. Om Pelidens maning han åtlydt,
hade han undgått visst den svarta och rysliga döden.
Men Zeus’ vilja är starkare jämt än människovilja,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
