Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde Sången. Patroklos kämpar och faller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
trängde bland skarorna in och bragte en gräslig förvirring
bland argivernas folk, men gaf Hektor och troerna segern.
Hektor ej brydde sig om att de andra danaerna döda,
utan blott jagade fram mot Patroklos de stampande hästar;
och till hans möte Patroklos sprang ner ifrån vagnen på marken;
spjutet i vänstra banden han höll och en sten med den högra
grep, som var kantig och hvass och så stor som rymdes i handen,
slungade denna med kraft och töfvade ej med sitt anfall,
och ej for miste hans kast, ty han Hektors modige körsven,
hvilken i tömmarna höll, med den skarpa stenen i pannan
träffade, Priamos’ son Kebriones, född af en frilla.
Stenen krossade bägge hans bryn, och benet i pannan
mäktade ej stå emot, och bägge hans ögon i stoftet
föllo för fötterna ner, och en dykare lik han framstupa
föll ifrån präktiga vagnen, och lifvet ur lemmarna flydde.
Därvid du honom begabbade så, vagnskämpe Patroklos:
»Nej, så behändig den krigaren är, och så ledigt han dyker!
Vore han bara nu ute på sjön, där fiskarna simma,
kunde den mannen ju mätta en mängd med att fånga dem ostron,
springande ut öfver bord, hur svåra än böljorna vore,
såsom från vagnen han nu gör dykarehoppet på slätten.
Alltså det dykare finnes minsann ibland troerna också.»
Så han sade och fort mot hjälten Meriones framsprang,
rasande lejonet lik, som i boskapsfållorna mördar,
men får i bröstet en stöt och betalar sin djärfhet med lifvet:
så mot Kebriones du, o Patroklos, rusade häftigt.
Hektor då likaså hoppade ner ifrån vagnen på marken,
och de som lejon två om Kebriones började kämpa,
hvilka på bergets topp om en dödad hind mot hvarandra
kämpa med rasande mod, ty hungriga äro de bägge:
så om Kebriones’ lik två väldige kämpar där slogos,
hjälten Patroklos, Menoitios’ son, och den strålande Hektor,
fikande efter att stinga hvarann med den mordiska kopparn.
Hektor i hufvudet fattade tag och släppte det icke,
men i en fot däremot höll Patroklos fast, och de andra
fäktade med i den rasande strid, danaer och troer.
Såsom när Ostan och Sunnanvind i kapp med hvarandra
skaka den väldiga skogen, som står i en dal mellan bergen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
