Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Sången. Menelaos' hjältebragder. Kampen om Patroklos' lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länge sin ungdom njöt, se’n han hånande gick mig till mötes,
han som kallade mig för danaernas uslaste kämpe;
men jag vill tro, att ej mer han på egna fötter till hemmet
lände till fröjd för sitt älskade vif och de hulda föräldrar.
Så skall jag lifvet släcka på dig, om du träder emot mig.
Därför jag råda dig vill, att du drar dig tillbaks och i hopen
gömmer dig undan och aktar dig för att mig träda till mötes.
Gör det, förrn döden dig når! Af sin skada må dårarne lära.»
Sagdt; men Euforbos lydde dock ej, utan svarade honom:
»Nu, Menelaos, du ättling af Zeus, nu skall du förvisso
sona min broders död, som du står och berömmer dig öfver,
du som till änka hans hustru har gjort i det nya gemaket,
och som osäglig jämmer och sorg åt föräldrarna vållat.
Men för de arma helt visst gör på klagogråten jag ände,
om med ditt hufvud jag kommer igen och din blodiga rustning
och dem räcker åt Pantboos fram och åt vördiga Frontis.
Dock, hvad kampen beskära oss må, om flykt eller seger,
länge ej oförsökt eller o af g jord skall den vara.»
Sade och träffade nu med sin stöt på den rundade skölden;
ej den af kopparen bräcktes likväl, utan spetsen på lansen
kröktes mot skölden stark; och därefter Atrid Menelaos
höjde sin kopparlans under bön till den höge Kronion,
och på Euforbos, som drog sig tillbaks, han den nederst i
strupen
stötte och tryckte den in, i förlitan på väldiga näfven,
ända tills udden stack ut genom hulliga halsen i nacken.
Tungt han i marken föll, och i fallet skramlade vapnen;
fuktade blefvo af blod hans lockar, chariternas lika,
bundna i flätor och virade skönt med guld och med silfver.
Såsom af odlaren skött står olivens frodiga telning,
fjärran från människors bygd, på ett ställe med ymniga
källsprång ;
kraftig den växer och skön, och för fläkten af himmelens Vindar
gungar den sakta, så myllrande full af de hvitaste blomster;
kommer då blåsande plötsligt en storm och med häftiga ilar
rycker ur marken den upp och sträcker den hän uppå jorden:
sådan var Panthoos’ son, lansprisade hjälten Euforbos,
som af Atrid Menelaos blef fälld och beröfvad sin rustning.
Såsom i lit på sin styrka ett lejon, fostradt bland bergen,
röfvar den yppersta kon i hela den betande hjorden;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
