Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Sången. Menelaos' hjältebragder. Kampen om Patroklos' lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Resten af troernas folk och de Lenskenklädde achaier
kämpade fritt i den klaraste luft, och ett bländande solsken
lyste, och icke ett moln var att skönja hvarken på bergen
eller kring jorden vid; och de rastade stundom i striden,
kunde ock taga sig bättre i akt för de smärtande spjuten,
stående långt från hvarann. Men de ypperste borta i midten
ledo dess mera af mörker och kamp och af grufliga såren,
hvilka dem kopparen skar. Dock tvänne af hjältarnes skara,
vidtbeprisade män, Antilochos och Thrasymedes,
ännu ej sport, att Patroklos var död, utan trodde han lefde,
och att han stridde som bäst mot troerna främst i tumultet.
Själfva de kämpade långt därifrån och för skrämsel och manfall
sökte beständigt att vakta sitt folk, såsom Nestor befallt dem,
då han till striden dem sände åstad från de beckade skeppen.
Men bland de andra där rasade vildt den förbittrade kampen,
ända tills dagen var all, och af vedermödan och svetten
tygades grufligen till på enhvar i de kämpande skaror
både hans knän och hans fötter och ben och hans armar och ögon,
under det kampen gick på om Pelidens behjärtade stridsbror.
Som då en man åt sitt folk till att tänja lemnar en oxhud,
flådd af en storväxt tjur och med fett behörigen indränkt;
karlarne taga då fatt och sig ställa i ring och den rundtom.
sträcka, och hastigt dess vätska förgår, och fettet har inträngt
under de kraftiga tag, och åt alla sidor den tänjes:
sålunda drogo de nu på den trånga platsen den döde
ömsevis hit och dit, ty troerna hoppades säkert
att hem till Ilions stad, och achaiernas män att till skeppen
ändtligen bringa hans lik, och så häftig om honom var kampen,
att folkeggaren Ares ej ens eller Pallas Athene
skulle den synen försmått, hur vredgade också de varit.
Sådan en mödande strid kring Patroklos’ lik på den dagen
vållade Zeus både hästar och folk. Men ingenting ännu
visste den ädle Achilles därom, att Patroklos var fallen,
därför att drabbningen kämpades ut långt borta från skeppen
inne vid Ilions mur. Han väntade aldrig, att vännen
skulle förlora sitt lif, utan lefvande vända tillbaka,
när han till portarna nått, ty han trodde ej alls, att han staden
mäktade störta förutan hans hjälp eller ens med hans bistånd.
Ofta han detta ju förr i förtroende hört af sin moder,
när hon den höge Kronions beslut förkunnade honom;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
