- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
302

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Sången. Menelaos' hjältebragder. Kampen om Patroklos' lik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dallrade häftigt, men stillades snart af den väldige Ares.
Nu de med huggande svärd skulle farit hvarandra på lifvet,
em ej de hetsiga två af de bägge Ajanterna åtskilts,
som på sin landsmans rop genom vimlet skyndande kommo.
Skrämda vid synen af dem, sig drogo då genast tillbaka
Hektor och Chromios, skön som en gud, och äfven Aeneas,
låtande ligga där kvar den genomstungne Aretos.
Honom Automedon strax, lik stormande Ares att skåda,
klädde då rustningen af och jublande talte och sade:

»Nu har då något likvisst mitt hjärta jag lättat från sorgen
öfver Patroklos’ död, fast en ringare kämpe jag fällde.»

Sade och blodiga rustningen tog och den lade på vagnen,
därpå han själf steg upp, och på fötter och armar så blodig
var han, som lejonet är, som ätit sig mätt på en oxe.

Men kring Patroklos igen uppflammade väldiga kampen,
vållande tårar och kval, och den väcktes till lif af Athene,
stigen från himmelen ner; vidtskådaren Zeus henne skickat
lör att danaerna egga till mod, ty hans sinne sig ändrat.
Som när på himmelen Zeus sin purpurskimrande båge
spänner för jordens dödliga ut att dem örlig bebåda
eller en vinter med bitande frost, som all människogärning
hämmar på fälten med ens och gör fänaden också bekymmer:
sådan en purpurstrålande sky hon höljde omkring sig,
innan hon gick bland achaierna in och dem eggade alla.
Till Menelaos hon vände sig först med en bjudande maning,
Atreus’ behjärtade son — ty denne var stående närmast, —
och hon var Foinix lik till gestalt och till ljudliga stämman:

»Dig, Menelaos, det blifver en skam och evinnerlig nesa,
därest en man, som var trognaste vän till den stolte Achilles,
skall invid Ihon släpas omkring af de löpande hundar.
Därför stå manligen fast och egga de öfriga alla!»

Henne svarade då Menelaos, väldig i härskri:
»Foinix, du åldrige fader och vän, ack ville Athene
endast förläna mig kraft och beskydda mot flygande vapnen,
ingen då hellre än jag skulle troget Patroklos vid sidan
värnande stå, ty hans död har gripit mig innerst i själen.
Men som förtärande eld är kraften hos Hektor, och aldrig
hvilar hans mördande lans, ty Zeus honom seger förunnar.»

Sade. Men glad hon blef, strålögda gudinnan Athene,
öfver att främst han till henne ju bedt af de evige alla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeoili/0314.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free