Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Sången. Menelaos' hjältebragder. Kampen om Patroklos' lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träffad därvid af Idomeneus’ lans invid vårtan på bröstet;
skaftet vid hylsan dock bräcktes utaf till trojanernas jubel;
Själf han då slungade genast sin lans mot Deukalionssonen,
som var nu stigen på vagn, men förfelade honom en smula;
lansen i stället Meriones’ vän och behjärtade körsven
Koiranos drap, som med konungen följt från det härliga
Lyktos: —
Först var till fots ju Idomeneus dit från de toftade skeppen
kommen, och segern han visst skulle troerna lemnat i striden,
hade ej Koiranos hastigt kört fram med det eldiga spannet
och honom frälsande kommit till hjälp och förgörelsen afvärjt,
dock för att stupa där själf för den mannaförgörande Hektor: —
honom han träffade nu under käken och örat, och udden
skyfflade tänderna ut och skar tungan igenom på midten.
Ner ifrån vagnen han stöp och lät tömmarna falla på jorden.
Hastigt Meriones böjde sig ner och med handen från marken
lyftade tömmarna upp och så till Idomeneus talte:
»Bruka nu piskan med kraft, tills du kommer till toftade
skeppen,
ty du förmärker nog själf, att segern achaierna sviker.»
Sagdt, och Idomeneus piskade på skönmaniga spännet
ner till de hålkade skepp, ty hans sinne var gripet af bäfvan.
Ej var det modige Ajas fördoldt och ej Menelaos,
att nu åt troerna Zeus förlänade skiftande segern.
Ajas till orda då tog, den reslige Telamonssonen:
»Ack, här kunde då visst den mest förblindade skönja,
att Allfader nu själf åt troerna skänker sitt bistånd
Samtliga spjuten ju träffa för dem, om en feg eller tapper
skickar dem af, ty lika väl Zeus dem riktar till målet,
medan för oss hvart spjut utan verkan faller till jorden.
Låt oss på egen hand då betänka det yppersta sättet
både att rädda den stupades lik och att själfva helbrägda
komma till skeppen igen till en gamman för vännerna alla,
hvilka väl blicka bekymrade hit och tro, att vi aldrig
skola, i striden bestå mot den mannaförödande Hektors
farliga händer och mod, utan stupa vid beckade skeppen.
Funnes här bara en vän, som kunde i hast till Peliden
bringa besked, ty icke jag tror, att det sorgliga budet
ens honom hunnit ännu, att hans älskade vän gått förlorad.
Ingenstädes likväl kan jag varsna en sådan achaier;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
