Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde Sången. Menelaos' hjältebragder. Kampen om Patroklos' lik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mörker betäcker ju tätt öfverallt både kämpar och hästar:
Zieus Allfader, ur mörkret förhjälp du achaiernas söner,
klara din himmel igen och unna oss bruket af synen,
låt oss i ljuset få dö, enär du vår död har beslutat!»
Så han sade, och Zeus, till förbarmande rörd af hans tårar,
skingrade mörkret med ens och dref undan det skymmande
töcknet,
solen strålade ner, och slaktningen all låg i dagen.
Ajas talade då till Atriden, väldig i härskri:
»Efterspana nu fort, Zeusättade drott Menelaos,
om du kan varsna vid hf Antilochos, sonen af Nestor;
bed honom då, att han skyndar åstad och till hjälten Achilles
bringar det bud, att hans käraste vän gått för honom förlorad.»
Sagdt, och då lydde hans ord Menelaos, väldig i härskri;
bort han gick, såsom lejonet går omsider från fållan,
sedan det tröttnat till slut på att strida mot hundar och herdar,
hviika förunna det ej att fettet af oxarna röfva,
utan stå natten igenom på vakt; i sin lystnad på köttmat
rusar det idligen an, men förgåfves, ty strax till dess möte
flyger från dristiga händer en skur af stingande kastspjut,
flyga ock brinnande bloss, och för dessa det skyr i sitt anfall;
ändtligt i gryningen lomar det af med förbittring i hjärtat:
så från Patroklos gick bort Menelaos, väldig i härskri,
långt ifrån villig, ty ängslig han var, att achaierna liket
skulle, betagna af skräck, åt fienden lemna till byte.
Därför han ifrigt Meriones bad och Ajanterna bägge:
»Hören, Ajanter, och du, Meriones, drottar af Argos!
Dragé sig nu till minnes enhvar, hur den arme Patroklos
alltid var vänlig och visste så huld att vara mot alla,
medan han lefde; dock nu honom skickeisen träffat och döden.»
Sagdt, och han skyndade bort, ljushårige drott Menelaos,
blickande kring öfverallt likt örnen, om hvilken det heter,
att han af fåglarna alla i sky har den skarpaste synen;
honom, hur högt han än är, snabbfotade haren ej undgår,
fast under yfviga buskarna gömd, utan neder på haren
ilande slår han och griper den kvickt och beröfvar den lifvet:
så Menelaos, du ättling af Zeus, dina strålande ögon
hvälfde sig spanande kring öfver hela landsmannaskaran
för att på Nestorssonen få syn, om han än var i lifvet.
Honom han varsnade snart till vänster i slaktningens linje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
