Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde Sången. Vapensmidet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dock, jag vill dit, jag vill se mitt älskade barn och få veta,
hvad för en sorg honom händt, där han fjärran dväljes från
striden.»
Sade och lemnade grottan på stund, och de andra med henne
gråtande följde, och vågen på haf sig skilde omkring dem,
öppnande väg. Och så snart som de ländt till det bördiga Troja,
trädde på stranden ide en efter en, där rundt om Achilles
lågo i tätaste rad Myrmidonernas samtliga härskepp.
Fram till sin suckande son då trädde hans vördade moder,
lade sin arm under ljudelig gråt om den älskades hufvud,
och med bevingade ord hon klagande talte och sade:
»Bara, hvi gråter du så? Hvilken sorg har bedröfvat ditt
hjärta?
Tala och intet fördölj I Fullbordadt af Zeus är ju allting,
som du tillförene bad honom om med lyftade händer:
att i förvirring achaiernas män måtte trängas mot skeppen,
saknande bittert din hjälp, och få lida försmädliga skador.»
Suckande djupt, henne svarade då den snabbe Achilles:
»Moder, ja detta har nog mig Olympiern allting fullbordat.
Dock, hvad hugsvalelse har jag däraf, då jag mistat Patroklos,
denne min älskade vän, som jag långt öfver vännerna alla
skattade högt som mitt lif? Ja, honom jag mistat, och Hektor,
mördaren, rustningen tog, den undersköna och stora,
som till en lysande skänk de odödlige gåfvo åt Peleus
uppå er bröllopsdag, då du lades i säng hos en dödlig.
O att du stannat där kvar ibland hafvets odödliga nymfer
nere i djupet och Feleus till vif hade tagit en dödlig!
Annorlunda det gick, till otaliga kval för ditt hjärta,
när du skall mista din son, den du aldrig skall hemma i salen
hälsa från kriget igen. Ty min egen själ det ej lyster
längre att lefva ioch dväljas bland män, så vida ej Hektor
först har förlorat sitt lif och jag själf honom gifvit hans bane,
tagande hämnd för Menoitios’ son, som han dödat och plundrat.»
Thetis då svarade honom igen under rinnande tårar:
»Barn, jag förstår af ditt tal, att ej länge jag har dig i lifvet,
eftersom strax efter Hektor du. själf skall af skickeisen hinnas.»
Suckande djupt, henne svarade då den snabbe Achilles:
»Ack, må på stunden jag dö, då det ej blef mig gifvet att döden
värja utaf från min vän, där han fjärran från fädernejorden
fälldes och saknade mig såsom frälsare uti sin ofärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
