- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
311

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde Sången. Vapensmidet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nu, då jag aldrig skall komma igen hem till fädernejorden
och jag ej bringade alls någon ljusning och hjälp åt Patroklos
eller de andra, som föllo i mängd för den strålande Hektor,
nej, utan sitter vid skeppen här blott som en börda för jorden,
fastän min like ej finns bland de kopparklädde achaier
uti att kämpa — på tinget förvisst äro somliga bättre —
Ack, må ur gudars och människors värld osaliga kifvet
svinna och vreden, som äfven en vis till fientlighet eggar,
och som, sötare långt än den ljuft nedglidande honung,
griper omkring sig i människans bröst som den bolmande

röken,

såsom nu gjorde mig vred härskarornas drott Agamemnon.
Men må det skedda nu, vara förbi, hur det också mig kränkte;
hjärtat betvinga jag vill i min harm, fast det kostar mig

möda.

Nu vill jag hän och gå Hektor till lifs, som förgjorde det dyra
hufvud, och sedan med lugn skall jag dödsgudinnorna hälsa,
när dem att sända är Zeus och de öfriga gudar behagligt.
Icke ens Herakles, stark som’ han var, slapp undan för döden,
fastän så älskad af Zeus, allsvåldige sonen till Kronos,
utan af ödet betvangs och af Heras fördärfliga vrede.
Så skall ock jag, efter likadan lott mig beskärdes med alla,
ligga omsider som död, men nu vill jag Vinna mig1 ära.
Mången dardanska med svällande barm och mången trojanska
torde jag bringa att skria af sorg och med händerna båda
torka sig tårarna bort ifrån ungdomsblomstrande kinder.
Märka de skola då visst, att jag länge har hvilat från striden.
Sök ej, du hulda, att hålla mig kvar, ty du gör det förgäfves!»

Honom då svarte gudinnan, den silfverfotade Thetis:
Rätt har du talat, mitt barn. Ej är det en lastelig gärning
att i betrycket stå vännerna bi och dem värja för döden.
O men betänk, att i troernas våld din skimrande blanka
kopparrustning nu är, och den hjälmomstrålade Hektor
prålande bär den kring skuldrorna själf; men ej länge, det

tror jag,

skall han stoltsera i den, ty det stundar för honom till döden.
Kom då ihåg att ej ännu gå ut i den larmande striden,
innan du återvända mig ser och jag står för ditt öga.
Tidigt i morgon, när solen går upp, skall jag komma tillbaka,
bringande härliga vapen åt dig från guden Hefaistos.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:30 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeoili/0323.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free