Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde Sången. Vapensmidet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
slippa ej ut; och till honom då snart argivernas äldste
bedjande kommo och bjödo en mängd af lysande skänker.
Väl han vägrade då att själf mot fördärfvet dem värja,
men i isin egen rustning likväl han klädde Patroklos
och honom sände till strids med ett följe af krigare många.
Dagen igenom de kämpade då vid den skajiska porten,
och på den dagen väl Troja förstörts, om ej guden Apollo
hade Menoitios’ modige son efter många bedrifter
främst bland de stridande fällt och ära förlänat åt Hektor.
Därför jag kommer och famnar ditt knä, om du ville måhända
gifva min son, som skall lefva så kort, en sköld och en
stridshjälm
och ett par prydliga skenor därtill att spänna om benen
jämte en brynja, ty den, som han haft, gick förlorad, då vännen,
fälldes af troer, och själf nu på jorden han ligger och våndas.»
Henne svarade då den smidesmästaren armstark:
»Fatta nu tillförsikt och haf ,inga bekymmer för detta!
Ack att det stode så visst i min makt att för rosslande döden
undandölja din son, då hans rysliga öde sig närmar,
som det är visst, att han vapen skall få, som skola beundran
väcka hos hvem som dem ser bland människor alla på jorden.»
Sagdt, och han Thetis nu lemmade där och gick till sin smedja,
vände mot elden bälgarna fort och befallde dem blåsa.
Samtliga tjugu då började strax att i ässjorna blåsa,
flåsande ut med en växlande kraft sin tändande anda,
häftigt ibland, då hans ifver var stor, och emellanåt sakta,
allt som Hefaistos det önskade just och hans arbete kräfde.
Outslitelig koppar och tenn uppå elden han lade,
lade dit silfver och kosteligt guld och därefter på blocket
ställde sitt väldiga städ och den mäktiga hammaren sedan
tog i sin ena hand och sin smidestång i den andra.
Smidde nu först af allt han skölden, den stora och starka,
hvilken han rundade skönt och försåg med en glittrande
sköldrand,
flätad af tre lag malm, men af silfver han gjorde gehänget.
Skölden själf var af fem lag brons, och de skönaste konstverk
bragte han an på dess skifva i mängd med sitt fyndiga snille.
Jorden han först där bildade af och himlen och hafvet,
månen i fullmånsglans och den aldrig tröttnande solen,
alla de tindrande stjärnor jämväl, som himlen bekransa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
