Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Achilles försonad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eileithyia i dag, förlossningsgudinnan, ett svenbarn
bringar i ljuset fram, som skall folken omkring sig behärska
och är en ättling af dem, som; från mitt blod stammande äro.»
Tog då till orda med svek i sin håg den vlördiga Hera:
»Ej skall du sannspådd bli och ditt ord uppfyllelse vinna.
Svär då, välan, du Olympiske Zeus, den högtidliga eden,
att den pilten förvisst skall folken omkring sig behärska,
hvilken skall falla i dag mellan fötterna ner på en kvinna
och är en ättling af dem, som från ditt blod stammande äro.»
Så hon sade, och Zeus, som ej Heras illistighet märkte,
eden högtidligen svor; då var han i sanning bedårad.
Men i en stormande fart från Olympos svarvade Hera;
snart till achajiska Argos hon kom, där den dygdiga makan
bodde till Sthenelos, Perseus’ son, och om henne hon visste,
att hon i sjunde månaden gick med en pilt under hjärtat.
Pilten, fast ofullgången han var, hon bragte i ljuset,
men från Alkmenes bädd höll hon födslogudinnorna borta.
Själf hon berättade sedan därom för Kronion och sade:
»Nu, fader Zeus med din lysande blixt, skall du något få höra.
Redan är hjälten född, argivernas blifvande konung,
Sthenelos’ son, Eurystheus vid namn och af Perseus en sonson,
alltså din ättling; ej honom till skam blir att härska i Argos.»
Sagdt, men af bittraste harm blef han gripen djupt i sitt
hjärta.
Dårskapsgudinnan han strax i hufvudets glänsande lockar
grep, förgrymmad i håg, och svor den högtidliga eden,
att på Olympen ej mer och den stjärnesmyckade himlen
skulle hon sätta sin fot, den leda, som alla bedårar.
Därmed han svang henne rundt och från stjärnesmyckade
himlen
slungade våldsamt ut, och till människovärlden hon nedföll.
Jämt öfver henne han suckade se’n, så ofta han åsåg
sonens försmädliga slit, där han trälade under Eurystheus.
Likadant gick det med mig, ty då hjälmomstrålade Hektor
fällde argiverna tätt vid de dubbelstäfvade skeppen,
kunde jag aldrig förgäta mitt fel, och hur svårt jag bedårats.
Men hvad jag felade då, sedan Zetis mig beröfvat förståndet,
vill jag försona igen och betala omätliga böter.
Upp då till striden, Pelid, och elda det öfriga folket!
Färdig jag står här att gifva dig strax de skänkerna alla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
