Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Achilles försonad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men må han fägna dig se’n i sitt tält med det yppersta gille,
för att du ingenting alls måtte sakna, som hör till försoning.
Du, Agamemnon, du kommer ju så att mer billig och rättvis
synas enhvar, ty ej tadel minsann förtjänar den konung,
som vill försona en man, då han själf var den förste att
vredgas.»
Honom svarade då härskarornas drott Agamemnon:
»Son af Laertes, det var mig en fröjd att ditt yttrande höra.
Allt har du talat med fog, och allting du lade till rätta.
Gärna den äskade eden jag svär, och mitt hjärta det bjuder,
och jag ej mened svär inför gudarne. Nu må Achilles
stanna så länge här kvar, fast längtande häftigt till striden.
Dröjen I öfriga samlade ock, tills skänkerna alla
hinna hit upp från mitt tält och förlikningen blifver besvuren.
Men åt dig själf, o Laertes’ son, ger jag detta i uppdrag:
kora de ädlaste ynglingar ut i achajiska hären
att från mitt höfdingaskepp nu frakta hit alla de skänker,
som åt Achilles vi lofvat i går, och att kvinnorna hämta.
Och må Talthybios fort ur achaiernas rymliga läger
skaffa en fargalt hit att åt Zeus och Helios slaktas.»
Honom svarade då snabbfotade hjälten Achilles:’
»Ärorike Atrid, härskarornas drott Agamemnon!
Hellre på annan tid det er höfves att detta besörja,
när ifrån häftiga striden en gång blir hvila och andrum
och uti barmen på mig stridslystnaden ej är så häftig.
Sargade ligga på fältet ju än de kämpar, han fällde,
Hektor, Priamos’ son, då Zeus honom unnade heder.
Och till att äta I manen ändå. Jag själf ville yrka,
att nu achaiernas söner på stund i slaktningen tåga
utan förfriskning och mat och först när solen går neder
laga sin rundliga aftonvard, sedan skammen är hämnad.
Förr skall åtminstone jag låta hvarken dryck eller föda
glida i svalget ner, då min vapenbroder är dödad,
som nu i tältet hos mig, af den stingande kopparen sargad,
ligger med fötterna vånda mot dörrn, medan vännerna rundtorn
sörjande sitta. Ej ligger då alls sådant där mig om hjärtat,
nej, utan mord och blod och de döendes rosslande jämmer.»
Honom svarade då den mångförslagne Ulysses:
»Ädle Achilles, du Peleus’ son, bland achaier långt ypperst!
Käckare är du och bättre än jag i att svinga din glafven,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
