Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Achilles försonad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
taga från Skyros med ock allt honom visa därhemma,
både mitt stora och höga palats och mitt gods och mitt husfolk.
Ty det mig anar, att antingen död är Peleus numera
eller ock ännu vid tynande lif, men kvald i sitt hjärta,
härjad af ålderdom och förbidande ständigt med ängslan
sorgebudet, då höra han får om mig, att jag stupat.»
Gråtande talte han så, och drottarne suckande stodo,
medan de mindes enhvarj hvad de efterlemnat i hemmet.
Men när Kronion dem sörjande såg, betogs han af ömkan,
och med bevingade ord han talade strax till Athene:
»Barn, du har alldeles öfvergett den lysande hjälten!
Kommer Achilles då icke dig alls i tankarna längre?
Se, hur han sitter nu där framfor stammarna höga af skeppen,
sörjande vännen alltjämt, medan alla de öfriga redan
gått till sitt middagsmål, och själf vill han ingenting smaka.
Skynda dig därför åstad och ambrosia ljuflig och nektar ,
gjut honom in uti bröstet, att ej han må gripas af hunger.»
Sagdt, och Athene, re’n ifrig förut, blef eggad af orden.
Snabb som en vingutspännande falk med sitt klingande jaktskri,
flög hon från himmelen ner genom etern. Achaierna redan
väpnade sig uti lägret till strid; och gudinnan i bröstet
göt på Achilles nu in ambrosia ljuflig och nektar,
för att ej gnagande hunger hans knän skulle komma att slappna.
Själf till sin mäktige faders palats hon vände tillbaka,
medan achaierna strömmade fram från de toftade skeppen.
Som när från Zeus snöflingorna tätt nedhvirfla om vintern,
kalla och piskade fram af den klara och isiga nordan,
sålunda myllrade ut i den tätaste ström ifrån skeppen
hjälmar med präktigt lysande glans och sköldar med buckla,
brynjor af starkaste plåt och stadiga, glimmande askspjut.
Skenet mot himmelen steg, och ett leende gick öfver jorden
vida omkring af kopparens glans, och inunder dem marken
dånade väldigt af krigarnes steg; och midt bland de sina
drog sig Achilles rustningen på med gnisslande tänder
och ett par ögon, som sprutade eld, och hans hjärta i barmen
kände olidliga kval, och på troerna häftigt förgrymmad
klädde han gudagåfvorna på, som smidts af Hefaistos.
Benen han omgaf först med de vackra och blänkande skenor,
dem han vid anklarna fäste ihop med spännen af silfver;
därpå han bröstet sig gärdade om med den skyddande brynjan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
