Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde Sången. Achilles försonad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hängde om skuldrorna se’n det silfvernaglade svärdet,
hamradt af koppar, och tog på sin arm den stora och starka
skölden, som kastade fjärran sin glans som den lysande månen.
Som när för seglare ute på haf det lysande skenet
syns af en flammande eld, som högt uppå bergen vid kusten
brinner i herdarnes tjäll, medan själfva de ryckas af stormen
från sina kära med våld öfver djupet, där fiskarna simma:
likaså gick det ett sken gnom etern upp från Achilles’
sköna och konstarbetade sköld. Och han hjälmen den tunga
lyfte och satte på hjässan, och klart som en tindrande stjärna
lyste den prunkande hjälm, omfladdrad af svajande guldhår,
hvilka Hefaistos yfvigt och tätt hade fästat på käglan.
När han fått rustningen på, han försökte sig, hjälten Achilles,
om han spänt lagom den åt, så att lemmarna rörde sig ledigt;
och såsom vingar kände han dem, och de lyftade hjälten.
Därpå han fädernelansen drog ut ur dess skyddande hölster,
tung och stadig och lång, den ingen af alla achaier
mäktade svinga, förutom allan den bålde Achilles,
lansen af Pelions ask, som Cheiron förärat hans fader,
huggen på Pelions topp att till bane för hjältarne blifva.
Men Automedon re’n jämte Alkimos ledde i oket
eldiga hästarna, selade på bröstgjordarna vackra,
lade dem betslet i mun och stramade tömmarna bakåt,
bindande fast dem vid stolen; och fort sin glänsande piska
hjälten Automedon tog och stod med ett språng uppå vagnen.
Strax efter honom steg upp fullväpnad den bålde Achilles,
och såsom Solen, Himmelens son, han sken i sin rustning.
Därpå med skallande röst till sin faders hästar han ropte:
»Xanthos och Balios, frejdade barn af harpyan Podarge,
varen nu bättre betänkta än sist på att bringa er körsven
hem i behåll till danaernas här, då vi mättat vår stridslust;
lemnen ej död honom liggande kvar som Patroklos på fältet.»
Svarade honom inunder sitt ok snabbfotade Xanthos,
hästen, och sänkte sitt hufvud mot jord, så att yfviga manen
svallade ut ifrån okets ring och rörde vid marken;
talförmåga han fick af den liljearmade Hera:
»Ja, nog bringa vi nu dig lefvande åter, Achilles,
dock, förgörelsens dag är dig nära, men vållande därtill
äro ej vi, utan skickeisen hård och den mäktige guden.
Heller ej ringaste tröghet hos oss eller långsamhet gjorde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
