- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
344

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde Sången. Gudarnes kamp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hade i ängslan sträckt fram, ty han trodde, att hjälten Aeaeas

lätt skulle genomborra dess plåt med det väldiga spjutet,

och som en dåre betänkte han ej i sitt hjärta och sinne,

att de ovanskliga vapen, som skänkts af de salige gudar,

gifva ej efter så lätt eller splittras af dödlige kämpar.

Och nu ej heller hans sköld af Aeneas’ mäktiga spjutstång

bräcktes, ty hejdad den vardt af guldet, den eviges gåfva;

två lag plåtar den genombröt, dock voro där ännu

trenne, ty fem på hvarandra han smidt, den haltande guden,

ytterst af koppar två och af tenn de innersta tvänne

och så ett enda af guld, och af detta blef hejdadt hans askspjut.

Sände därefter Achilles åstad långskuggande lansen
rakt på Aeneas och träffade då i den rundade skölden
nära dess yttersta rand, där kopparskifvan var tunnast
och med det tunnaste läder beklädd, och tvärs genom plåten
stormade Pelions ask, och det klingade ljudligt i skölden.
Hjälten Aeneas sig hukade ner och höll skölden i vädret,
gripen af ängslan, men öfver hans rygg flög lansen och stod där
borrad i jorden ner, men på mannavärjande skölden
splittrades läder och plåt, och han själf, fast lansen han undslapp,
darrande stod där af skräck, för att kastet träffat så nära.
Skum blef hans blick af det bittraste kval. Men den snabbe

Achilles

eggade svärdet drog ut och rusade an i sin ifver
med ett förfärande skri; då grep Aeneas en fältsten,
stor, så att tvänne männer den ej skulle mäktat att lyfta,
slika som män äro nu, men lätt han svängde den ensam.
Och nu Aeneas förvisst på den stormande träffat med stenen
antingen hjälm eller sköld för att värja fördärfvet ifrån sig,
och nu Peliden förvisst med sitt svärd honom lifvet beröfvat,
om dem ej varsnat i tid jordskakaren, starke Poseidon.
Strax han talade då till de salige gudar och sade:

»Ack, mitt hjärta betages af sorg för den ädle Aeneas,
som för Peliden väl snart lär stupa och vandra till Hades,
då som en dåre han lydt fjärrskjutande guden Apollo,
fast honom denne beskyddar ej alls mot det hemska fördärfvet.
Hvarför skall hjälten så svårt utan eget förvållande lida
endast för andras skull? Han ju alltid behagliga offer
bringat åt salige gudar, som bo i himmelens rymder.
Upp, låt oss själfva, välan, honom undanrycka från döden,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeoili/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free