- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
348

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde Sången. Gudarnes kamp

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tvärs genom kroppen gick kopparens udd och ut genom nafveln;
jämrande sjönk han på knä och höljdes af blånande dödsnatt
och höll med händerna kvar sina tarmar, segnande neder.

Men när då Hektor fick se Polydoros,, sin köttslige broder,
hur han till jorden sjörik och i händerna höll sina tarmar,
svartnade allt för hans syn, och han kunde ej längre fördraga
att stå så fjärran ifrån, utan rakt mot Achilies han framsprang,
svingande häftigt sin lans och lik blossande eld. Men Achilies
knappt honom såg, form han häftigt spratt till och jublande

ropte:

»Ha, där är mannen, som vållat min själ den bittraste smärta,
han som har dödat min käraste vän. Ej skola vi längre
gömma oss skyggt för hvarann uppå stridens blodiga gator.»

Sade och ropade, bister i blick, till den strålande Rektor :
»Nalkas bara, att snärjas dess förr i förgörelsens snara!»

Oförfärad gaf honom till svar den strålande Hektor:
»Hoppas dock aldrig, Pelid, att med ord mig skrämma tillbaka,
som om jag vore en pilt ! Lätt kunde jag själf, om jag ville,
både dig svara med hånande ord och tala förmätet.
Väl jag din tapperhet vet, och att jag står vida dig efter;
dock den saken ju hvilar förvisst i gudarnes sköte,
om icke jag, fastän sämre an du, skall dock med ett lanskast
taga ditt lif, ty ock jag har en lans, som är uddig i spetsen.»

Sade och svängde sin lans och den slungade af. Men Athene
blåste på lansen och vände den af ifrån bålde Peliden
blott med den saktaste pust, och tillbaka till strålande Hektor
flög den och föll framför fötterna ner. Och därefter Achilies
störtade häftigt fram i sin ifver att Hektor förgöra,
skriande fasansvärdt; men Apollo då räddade denne
lätt, som en gudom kan, och fördolde i tätaste molnsky.
Trenne gånger sprang an med sin lans den snabbe Achilies,
trenne gånger han träffade blott den packade molnskyn;
men när den fjärde han stormade an, så stark som en gudom,
då med bevingade ord han ropade häftigt och sade:

»Slapp du nu åter från döden, din hund! Ty nära i sanning
var dig fördärfvet, men återigen har dig räddat Apollo,
hvilken du beder val till, förrn du vågar dig in ibland spjuten.
O men jag råkar dig säkert en gång och på dig gör en ände,
efter väl också jag själf har af gudarne någon till bistånd.
Nu mot de öfriga vill jag åstad, hvem helst jag kan träffa.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:36:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/homeoili/0360.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free