- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
352

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta Sången. Kampen vid floden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

in under strändernas brant. Men då armarna tiöttnat att hugga,
valde i floden han ut tolf lefvande trolska svenner
till att försoningen bli för den fallne Menoitiossonen.
Dem drog ur floden han upp, från besinningen skrämda som

råkid,

band deras händer på rygg med de välutsnidade remmar,
hvilka de efter sin sed öfver flätade brynjorna buro,
och dem lemnade se’n åt de sina att föra till skeppen.
Själf han stormade framåt på nytt i sin ifver att mörda.

Nu han Lykaon, en son till Priamos, Dardanos’ ättling,
mötte, som flydde från floden. En natt utgången på ströftåg
hade han själf honom släpat med våld ur Priamos’ trädgård,
tdär vid ett fikonaträd han sorglös stod och med knifven
telningar skar för att göra af dem uppå vagnen en stöd stång;
oförmodadt då kom till hans ofärd hjälten Achules.
Denne lät honom på skepp till det välbefolkade Lemnos
föra till salu, och där blef han köpt af en son till iason;
men af Eetion, Imbros’ drott, sin redlige gästvän,
köptes han fri för betydande pris och blef sänd till Arisbe;
därifrån flyktad i lön, kom han åter till fädernehuset.
Elfva dagar han fröjda sig fick ibland älskade fränder,
kommen från Lernnos igen, men på tolfte dagen en gudom
gaf honom åter Achules i våld, som skulle den unge
sända till Hades ner, hur gärna han än ville slippa.
Knappt honom varsnade nu snabbfotade hjälten Achules
obetäckt, utan hjälm eller sköld och lansen förutan —
ty alltsammans på marken han slängt under flykten från floden,
plågad af rinnande svett och i knäna förlamad af trötthet —,
förrän förbittrad han talade så till sitt manliga hjärta:
»Ack, en mäkta förunderlig syn mina ögon få skåda!
Nu jag tror då minsann, att de modige troer, jag dödat,
skola stå upp igen från det underjordiska mörkret,
såsom nu denne är kommen igen och fördärfvelsen undgått,
som till det heliga Lemnos blef såld, och ej hejdade honom
svallande hafvets djup, som tvingar så mången tillbaka.
Men välan då, så skall han jämväl få att smaka min lansudd,
för att förnimma jag må i min själ och veta det säkert,
om han ock sedan skall slippa så lätt eller honom behålla
näringsalstrande jorden, som kvar den starkaste håller.»
Uti de tankar han stod. Då nalkades honom Lykaon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeoili/0364.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free