Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta Sången. Kampen vid floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ej är jag längre i stånd att hvälfva min bölja mot hafvet,
packad med lik som jag är; ty förgörande rasar din glafven.
Därför, välan, så bör upp! Du förfärar mig, väldige härdrott.»
Honom svarade då snabbfotade hjälten Achilles:
»Ja, Skam andros, du ättling af Zeus, ditt bud vill jag lyda.
Icke jag slutar dock upp att de trotsiga troerna mörda,
innan till staden jag drifvit dem hän och fått Hektori tvekamp
pröfva, om denne skall mig, eller jag skall honom betvinga.»
Sade och rusade hän efter troerna, stark som en gudom.
Men till Apollo då talade så djuphvirflande floden:
»Ve oss, du son af Zeus, med din silfverbåge på skuldran!
Intet du aktat Kronions beslut, fastän ifrigt han bjöd dig
troerna skydda och vara till hjälp, tills skymmande kvällen
sänkte sig ändtligen ner och beskuggade bördiga fälten.»
Sagdt. Men från strandens brink den spjutberömde Achilles
midt i hans fåra sprang ut; men vildt uppbrusade floden,
hvirflande sjöd han i hela sitt djup och tumlade liken,
hvilka i myckenhet lågo däri, af Achilles förgjorda;
dessa han vräkte i land med ett vrålande sådant som tjurens,
men dem som lefde, dem räddade han i sitt däjliga flöde,
gömmande undan dem väl inom hvirflarna djupa och stora.
Vågen med brusande dån sig tornade upp kring Achilles,
drabbade häftigt ner på hans sköld och lät icke hans fötter
finna ett säkert stöd. I ett almträd, resligt och lummigt,
fattade hjälten då tag, men trädet med rötterna uppryckt
föll och ref brinken med och blef liggande tvärs öfver floden
såsom en hämmande damm i dess våg med de yfviga grenar,
helt nedstörtadt däri. Men Achilles ur hvirfvlarna uppsprang
och öfver slätten flög hän uppå ilande fötter förfärad.
Mäktige guden ej slutade dock, utan rusade efter
med svartglänsande svall för att stäfja från mödande kampen
Peleus’ gudomlige son och från troerna värja fördärfvet.
Undan Achilles sprang och var före så långt som ett spjutkast,
liknande örnen i fart, den mörkbefjädrade jägarn,
som ibland fåglar den starkaste är och den snabbaste äfven;
så han störtade fram, och hans kopparbrynja kring bröstet
skramlade fruktansvärdt; och åt sidan han Vek och för floden
flydde, men denne med brusande larm kom rullande efter.
Som när en vattnande man ifrån mörka och skimrande källan
leder en rännil ut för att vattna plantering och trädgård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
