Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta Sången. Kampen vid floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så de talte och gingo så hän till de öfrige gudar,
medan Achilles, besjälad med mod af de eviges maning,
trängde på slätten fram. Den var öfversvämmad af vatten,
präktiga vapen i mängd, som de stupade kämpar ne burit,
flöto omkring ibland lik, och högt han lyftade knäna,
under det rakt emot strömmen han sprang, och ej hejdade honom
väldiga floden, ty stor var den kraft, honom skänkte Athene.
Ej lät Skamandros dock hvila sin harm, utan endast dess mera
vardt på Peliden han vred och svallade högre och rysligt
tornade vågorna upp och till Simois ropade ljudligt:
»Broder, nu gäller för oss att den mannens styrka gemensamt
stäfja, ty annars han snart skall den stora Priamosstaden
grusa, ty troerna hålla ej stånd emot honom i striden.
Därför nu skynda till hjälp och med vattnet ur källorna uppfyll
hela din strömbädd fort och låt samtliga bäckarna svälla,
torna upp vågorna högt och vältra med brakande dunder
stockar och stenar åstad, att vi måtte den rasande stäfja,
som har nu öfverhand och försöker att gudarne härma.
Icke lär alls likväl honom båta hans kraft eller fägring
eller den rustningen skön, som väl kommer att nere på bottnen
ligga i gyttja begrafd. Och Peliden själf skall jag också
öfverhölja med sand och häfva på honom i massa
snäckor och kiselgrus, och achaierna skola ej benen
mäkta att samla ur all den dy, som jag hopar på honom.
Där skall han hafva sin vård, och det lärer ej blifva af nöden
att honom resa en hög, när achaierna fira hans graföl.»
Sade och svallade högt och for brusande fram mot Achilles,
sköljande med sig fragga och blod och de dödades kroppar.
Vågen med fräsande skum på den himlaammade floden
reste sig jättehög och var färdig att gripa Peliden.
Högt skrek Hera då till i sin ångest, att hjälten Achilles
skulle bli nedersköljd af den stora och hvirflande floden,
och till Hefaistos, sin älskade son, hon brådskande ropte:
»Upp till strid, lamfbtade son! Ty vi tänkt, att en värdig
fiende vore att möta för dig den hvirflande Xanthos;
därför nu skynda till hjälp och låt se dina blossande lågor!
Själf att väcka jag går blekskimrande sunnan och västan,
att de från hafvet må störta sig fram i en rasande stormil,
sprida förtärande glöden omkring och förbränna till aska
troernas vapen och män. Du själf längs stranden af floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
