Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta Sången. Kampen vid floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
träden bränn upp, gör för Xanthos det hett och låt dig för
all del
ej af bevekande ord eller hotelser hålla tillbaka.
Hämma ej heller din rasande kraft, förrn mig du hör ljudligt
ropa dig till, men hejda då (strax otröttliga elden.»
Sagdt; och Hefaistos då skickade fram den blossande elden.
Först uppå slätten den flammade upp och förbrände de döda,
hvilka där lågo i mängd, förgjorda af hjälten Achilles.
Slätten blef torr öfverallt, och det skimrande vattnet var
hämmadt.
Såsom när nordanvinden om höst nyvattnade hagen
torkar så hastigt igen, och trådgårdsmästaren glades,
sålunda torkade slätten i hast och förbrändes de döda.
Därpå mot floden själf han vände sin lysande låga;
brinnande stodo med ens tamarisker och almar och vide,
brinnande cypergräset jämväl och Vassen och klöfvern,
hvilka där växte i mängd kring strömmens behagliga flöde.
Ålar och fiskar, som summo däri, voro stadda i vånda,
och de sig tumlade häftigt omkring i det däjliga vattnet,
efter de plågades hårdt af Hefaistos’ glödande anda.
Mäktiga floden själf kom i brand, och han ropte och sade:
»Ingen af gudarne mäktar bestå mot dig, o Hefaistos,
jag ej heller vill kämpa mot dig, som du flammar i lågor.
Sluta blott upp, och må troerna strax af den bålde Achilles
drifvas ur staden. Hvad sköter väl jag om att kriga och hjälpa?»
Så han talte i brand, och sjudande svällde hans flöde.
Såsom en sjudande kittel, som står öfver blossande elden,
kokande fettet isär af ett gödsvin, allt hvad den hinner,
stänkande bubblor omkring och med torraste bränsle inunder:
sålunda kokade floden af eld och bubblade vattnet.
Rinna han gitte ej mer, utan stannade, pinad af glöden
genom den sluge Hefaistos’ kraft, men till Hera han ropte
ifrigt med bedjande röst och talte bevingade orden:
»Hera, hvi skulle din son mitt flöde väl mera än andras
komma och pina? Ty jag har mot dig långt mindre förbrutit,
än hvad de öfriga alla ha gjort, som troerna bistå.
Men jag skall sluta förvisso nu jag, ifall du så bjuder,
och må han sluta han med, och svära jag skall dig tillika,
att jag förgörelsens dag skall aldrig från troerna värja,
ej om så hela det troiska land i förhärjande lågor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
