Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguförsta Sången. Kampen vid floden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och att försälja oss bort till fjärran liggande öar;
ja, han var färdig att hugga utaf våra öron med svärdet.
Vi då gingo från honom vår väg med förbittrade sinnen,
harmsna för lönen, som icke han gaf, fast han hade den lofvat.
Och emot dennes folk är du gunstig, och ej med oss andra
eftertrakta du vill, att de öfvermodiga troer
blifva förgjorda i grund med barn och tuktiga makar.»
Honom svarade då fj ärrskjutande guden Apollo:
»Ej vid mitt sunda förstånd du skulle förmena mig Vara,
därest jag strede mot dig, jordskakare, blott för de arma,
dödliga människors skull, de där likna ju löfven på träden:
kraftigt de frodas en tid och af jordens frukter sig nära,
men i den nästa förtvina och dö. Välan, låt oss afstå
genast från striden och lemina åt dem att ensamma kämpa.»
Så han sade och vände sig bort och skildes från honom,
efter han kände försyn för att drabba ihop med sin farbror.
Men honom Artemis bannade hårdt, jägarinnan, som drottning
är öfver skogarnas vildt, och till brodern hånande talte:
»Jaså, du flyr, fjärrskjutande gud, och du lemnar Poseidon
hela segern i hand och ger äran åt honom för intet.
Dåre, hvad bär du en båge då för, som till ingenting duger?
Måtte jag slippa numer att höra dig yfvas och skryta
uti vår faders palats, som förut, bland odödlige gudar,
att du ej komme att sky för att möta Poseidon i tvekamjp.»
Sade. Men henne ej svarte ett ord fjärrskytten Apollo.
Dock med skymfliga ord Zeus’ vördnadsbjudande maka
talade så i sin harm till gudinnan, som pilarna älskar:
»Hur kan du djärfvas att träda mot mig, du fräckaste hynda?
Svår lär jag blifva för dig att mäta dig med uti krafter,
fastän en båge du bär och en sann lejoninna mot kvinnor
sattes att vara af Zeus, som att döda dig gaf, hvem du ville.
Bättre dig vore minsann att på bergen du dödade vilddjur
eller de ströfvande hjortar i skog än mot starkare stridde.
Men vill du låtsas förstå dig på krig, välan, så lär känna,
hela min öfvermakt, då du vågar dig mäta i styrka.»
Sade och grep med sin vänstra hand hennes båda vid leden
och med den högra från skuldrorna tog hennes båge och koger;
därpå med dessa hon leende slog omkring öronen ungmön,
hvilken sig vände och vred, medan pilarna föllo ur kogret.
Gråtande flydde gudinnan sin väg, lik en bäfVande dufva,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
