Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra Sången. Hektors död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ända till Hades ner, ooh han öfvergafs af Apollo.
Men till Peliden då kom strålögda gudinnan Athene,
trädde till hjälten frami och talte bevingade orden:
»Nu jag hoppas då, älskling af Zeus, du berömde Achilles,
att till achaiernas skepp skola lysande ära vi bringa,
sedan vi Hektor få dräpt, fastän rent omättlig på striden.
Nu åtminstone mäktar han ej att oss vidare undfly,
om Fjärrskjutaren ock sig mödade aldrig så mycket
och nedfölle i bön inför Zeus med egiden, sin fader.
Men blif nu stående du för att pusta! Själf jag till Hektor
går för att egga hans mod till att träda emot dig och kämpa.»
Sade Athene, och glad i sin håg hennes maning han lydde.
Sålunda stod han där stödd på den kopparspetsade lansen,
medan Athene från honom gick bort till gudomlige Hektor
och var Deifobos lik till gestalt och till ljudliga stämman,
och hon till honom steg fram och talte bevingade orden:
»Käre, i sanning nu tränger dig hårdt den snabbe Achilles,
då han dig jagar på ilande fot kring Priamosstaden.
Dock, välan, låt oss stående bli och oss manligen värja!»
Reslige Hektor i glimmande hjälm honom svarte och sade:
»Du, o Deifobos redan förut långt käraste brodern
var mig beständigt af dem, som Hekabe födt åt vår fader;
nu är jag sinnad att ännu långt mer dig skatta af hjärtat,
då du för min skull vågade käckt, när ditt öga fick se mig,
utanför muren gå ut, då de andra därinne förblefvo.»
Honom svarade då strålögda gudinnan Athene:
»Käre, ja ifrigt förvisst min fader och vördade moder
efter hvarandra mig bådo på knä, och vännerna rundtorn,
att därinne bli kvar, ty så darra de alla för honom,
men af olidlig sorg jag ängslades djupt i mitt hjärta.
Framåt till kamp nu med brinnande mod! Låt oss ej våra lansar
spara det minsta, att röna vi må, om den bålde Achilles
kommer att döda oss två och bringa vår blodiga rustning
hem till achaiernas skepp eller stupa han skall för din glafven.»
Sade Athene med svek i sin håg och nu skyndade före.
När de då stormande an hade hunnit hvarandra helt nära,
reslige Hektor i glimmande hjälm var den förste, som talte:
»Peleus’ son, ej längre för dig vill jag flykta, som hittills
trenne gånger jag flytt kring Priamos’ stad och ditt anfall
vågat ej bida; ty nu däremot mitt hjärta mig bjuder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
