Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra Sången. Hektors död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lansen, från skölden dock studsade långt, och harmsen blef
Hektor,
för att hans stingande lans hade flugit från handen förgäfves.
Häpen han stående blei, ty en annan lans han ej hade,
och på Deifobos ropte, sin bror med skölden den hvita,
och ville be om hans lans, men brodern ej alls Var tillstädes.
Hektor då allt förstod i sin själ och talte och sade:
»Ve mig, till döden förvisst nu kalla mig himmelens gudar,
jag som trodde så fast, att Deifobos stod vid min sida;
men uppå muren är han, och mig har Åthene bedragit.
Nu är mig nära försann, och ej fjärran, den rysliga döden;
icke finns räddning mer. Ack i forna dagar den gärna
gafs mig af Zeus och Apollo, hans son, som mig bägge bevågna
alltid beskärmade förr; nu åter mig skickeisen hinner.
Dock skall åtminstone ej utan strid eller ära jag falla,
men med en lysande bragd, som ’skall spörjas till senaste släkten.»
Talade så och ur skidan drog ut sitt slipade slagsvärd,
väldigt och drabbande tungt, som hängande var vid hans sida;
därpå han stormade fram som den skyhögt flygande örnen,
hvilken på fältet slår ilande ner genom skuggiga molnen
för att ett spädlam gripa som rof eller hukande haren:
så han stormade fram och svängde det slipade svärdet.
Afven Achilles då rusade fram; och af vildaste vrede
svällde hans hjärta, och framför sitt bröst höll han skyddande
skölden,
konstarbetad och skön, och på hufvudet nickade hjälmen,
fyrabyglad och blank, omsvajad af skönaste guldhår,
hvilka Hefaistos yfvigt och tätt hade fästat på käglan.
Och såsom Hesperos tindrande klar ibland stjärnorna alla
strålar i skymmande natt, den fagraste stjärnan på himlen,
sålunda blixtrade lansens udd, då Achilles i högra
handen den svängde och ämnade död åt gudomlige Hektor,
spejande efter en fläck, där hans däjliga hull kunde såras.
Hektors hela gestalt var eljest betäckt af den sköna
kopparrustning, han tagit som rof, då han fällde Patroklos,
endast där skuldror och hals af nyckelbenen förenas,
tedde sig strupen bar, där lifvet kan hastigast släckas.
Här den bålde Achilles sin lans i den stormande lände,
så att dess udd stack ut egnom hulliga halsen i nacken;
dock skar kopparlansen ej af den sårades luftrör,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
