- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
378

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjuguandra Sången. Hektors död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ryckte utaf sig sitt hår och kastade glänsande doket
långt ifrån sig och klagade högt, då hon skådade sonen.
Också hans fader bröt ut i hjärteslitande verop;
rundtorn i staden var jämmer och gråt att höra af folke;
ja, en förtviflan det var, som om Ilions strålande tinnar
störtade ner från sin höjd, förbrända af härjande lågor.
Åldrige drotten med möda hölls kvar af det ängsliga folket,
då han utom sig af sorg ville ut genom Skajiska porten.
Alla han tiggde därom och kastade ner sig i smutsen,
medan han bedjande nämnde vid namn hvarenda ibland dem:
»Släppen mig, ängsliga vänner, och hindren mig ej att ur

staden

ensam gå ut och begifva mig hän till achajiska skeppen.
Nalkas med böner jag vill till den ryslige illgärningsmannen;
kanske han ömkas och känner försyn för min grånade ålder,
efter han själf en fader väl har, som är lika så gammal,
Peleus, som födde och fostrade upp till troernas jämmer
denne sin son, som åt mig framför alla har lidanden vållat;
ack, ty han dödat för mig så många och blomstrande söner.
Dock jag dem alla ej sörjer så djupt, fastän svåra bedröfvad,
som denne ene, hvars bittra förlust skall mig föra till Hades,
Hektor! O hade allenast han dött i armarna mina!
Då kunde ändå vi mättat vår själ af att gråta och klaga,
jag och hans moder, som olyckssäll honom födde till världen.»

Gråtande talte han så, och rundtorn suckade folket.
Men från trojanskornas flock ljöd Hekabes skärande klagan:
»Hvarför skall ännu jag lefva, mitt barn, jag plågade arma,
sedan jag mistade dig? Du har dagar och nätter min stolthet
varit i Ilions borg och för troer och troiskor alla
varit i staden en tröst, och de hyllade också dig städse
såsom en gud; ty en ära försann för det troiska folket
var du i lifvet; dock nu dig skickeisen hunnit och döden.»

Gråtande talte hon så. Men ingenting ännu om Hektor
hade hans maka försport, ty ingen med bud hade kommit
och henne gifvit besked om att maken höll stånd framför porten,
utan hon nu i sitt innangemak stod och väfde en präktig
dubbelmantel af purpurgarn och med brokiga blomster,
och hon befallde som bäst sina lockiga tärnor att genast
ställa den rymliga kitteln på eld, så att värmande badet
vore åt Hektor till reds, då han återkomme från striden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeoili/0390.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free