- Project Runeberg -  Homeros' Iliad /
384

(1912) [MARC] Author: Homeros Translator: Erland Lagerlöf
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje Sången. Kämpaspel vid Patroklos' likfärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Natten igenom ju själen här stod af den arme Patroklos
tätt vid min sida och sörjde och grät och med klagande stämma
mycket mig föreskref och förunderligt liknade honom.»

Talade så, och en längtan till gråt uppväckte hos alla.
Sörjande fann dem ännu den rosenfingrade Eos
sittande rundtorn hans lik. Men den mäktige drott Agamemnon
bådade upp öfverallt ifrån tälten mulor och karlar,
som skulle hämta dit ved, och befälet öfver dem alla
hjälten Meriones tog, den tappre Idomeneus’ stridsbror.
Dessa med starkaste rep och med timmermansyxor i handen
drogo till skogen åstad, och framför dem mulorna gingo,
upp för backar och ned och på raka och krokiga stigar.
Men när de dälderna nått på det källbevattnade Ida,
skredo till verket de strax och flinkt med den eggade kopparn
höggo de resliga ekarna ner, som med lummiga kronor
föllo med buller och brak, och klöfvo dem sedan och veden
bundo på mulorna fast; och dessa af längtan till slätten
trafvade raskt genom snåren tillbaks, uppstampande marken.
Hvarsina klossar där buro jämväl vedhuggarne själfva,
såsom Meriones bjöd, den tappre Idomeneus’ stridsbror.
Efter hvarandra de lassade af på det ställe på stranden,
hvilket Achilles valt ut åt sig själf och Patroklos till grafhög.
Sedan de staplat där upp den ofantliga mängden af bränsle,
sutto de alla ihop där väntande kvar. Men Achilles
oförtöfvadt nu bjöd myrmidonernas krigiska kämpar
kläda sig rustningen på och för vagnen enhvar sina hästar
spänna. Då reste de alla sig brådt och sig klädde i vapen,
och uppå vagnarna togo sin plats vagnskämpar och kuskar.
Vagnarna tågade främst, och ett moln dem följde af fotfolk,
tusendetals, och i tågets midt kom Patroklos, af vänner
buren, som höljde hans lik med lockar, de skuro utaf sig,
och bakom båren närmst gick Achilles och höll i hans hufvud,
sorgsen, ty redlige vännen på väg han följde till Hades.

Men när de hunno den plats, som Achilles hade dem anvist,
satte de båren ner och staplade ymnigt upp bränsle.
Nu var på annat betänkt snabbfotade hjälten Achilles;
trädande bort ifrån bålet, han gyllene håret sig afskar,
som han så ymnigt och rikt låtit växa åt floden Spercheios,
talade suckande så och såg ut öfver blånande hafvet:

»O Spercheios, förgäfves det var, som Peleus, min fader,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 27 13:26:30 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/homeoili/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free