Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje Sången. Kämpaspel vid Patroklos' likfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingen då finnes, som hinner dig upp eller åker förbi dig,
nej, icke ens, om han följde inpå med den ädle Arion,
hjälten Adrastos’ bevingade häst af gudarnes släkte,
eller Laomedons hästar, som här äro ypperst i landet.»
Sålunda Nestor, Neleus’ son, och satte sig åter
ned på sin plats, sedan noga besked han gifvit åt sonen.
Men som den femte sitt spann Meriones gjorde i ordning.
Därpå de stego till vagns och kastade lott, och Achilles
skakade lotterna om, och Antilochos, sonen af Nestor
yppersta platsen fick på sin lott, och Eumelos den andra,
tredje fick Atreus’ son, lansfrejdade drott Menelaos,
fjärde platsen Meriones fick, och yttersta platsen
kom på Tydidens lott, men flinkast han var af dem alla.
Nu de sig ställde i rad, och Achilles dem visade målet
fjärran på slättens plan och sände gudomlige Foinix
dit såsom uppsynmgsman, sin faders väpnare trogne,
för att på loppet ge akt och det sanningsenligt berätta.
Alla på en gång svingade nu emot hästarna piskan,
manade på dem med tömmarna ock samt med eggande tillrop
uti sitt ifriga mod; och de satte iväg öfver slätten
bort ifrån skeppen i flygande fart, och om hästarnas bringor
hvirflade dammet upp och stod som ett moln eller skydrag,
under det manarna fladdrade vildt för den blåsande vinden.
Vagnarna ömsom rullade tätt utmed bördiga jorden,
ömsom i luften studsade upp, men de körande själfva
stodo vid karmarna fäste, enhvar med klappande hjärta,
lysten att segrare bli, och enhvar åt hästarna sina
skrek, där de flögo åstad uti dammande fart öfver slätten.
Men när de hurtiga hästarna se’n begynte sitt slutlopp
ner emot skummande hafvet igen, då röjdes förmågan
bäst bos enhvar, och i sträckande lopp nu hästarna rände.
Hastigast undan det gick för Eumelos med eldiga stoen,
och uti dessas spår Diomedes’ troiska hingstar
stormade fram, ej mycket bakom, utan alldeles nära,
ty det såg ut hvar stund, som om trampa de skulle i vagnen,
och på Eumelos själf deras anda i nacke och skuldror
brände, ty tätt i hans rygg under loppei de mularna höllo.
Nu Diomedes väl hunnit förbi eller segern gjort tvistig,
Om ej Apollo, betagen af harm mot sonen af Tydeus,
slagit ur handen på honom med ens den glänsande piskan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
