Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje Sången. Kämpaspel vid Patroklos' likfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ut ur hans ögon då störtade brådt förbittringens tårar,
när han Eumelos’ hästar fick se än raskare löpa,
men sina egna bli efter, då nu utan piska de sprungo.
Dock för Athene blef icke fördoldt, att Apollo Tydiden
gäckat; och hastigt hon skyndade hän till skarornas herde,
gaf honom piskan igen och styrka hos hästarna ingöt.
Och mot Admetos’ son framrusade sedan gudinnan
harmsen och knäckte hans ok, och åt hvar sin sida af vägen
skyggade stoen isär, och på marken dinglade tisteln.
Själf ifrån vagnen han slungades af och föll invid hjulet
och sig på armarna sönderslog och på munnen och näsan,
sargade pannan jämväl öfver ögonbrynen, och tårar
trängde i ögonen fram, och den klingande rösten var stockad.
Genast Tydiden då styrde förbi sina stampande hästar,
långt framför alla de andra han var, ty gudinnan Athene
fyllde hans hästar med kraft och åt honom förunnade heder.
Närmast Atriden kom, ljushårige drott Menelaos.
Men till sitt fädernespann Antilochos eggande ropte:
»Sträcken då ut, äfven I, det fortaste blott, som I makten!
Icke begär jag ju alls, att I skolen de hästarna hinna,
som af Tydiden köras åstad, ty åt dessa Athene
skänkte nu snabbaste fart och förunnade heder åt honom;
men Menelaos’ spann det gäller att ilande hinna
och ej bli efter, såvida ej skam skall åt eder förvålla
Aitha, som blott är ett sto. Hvi solen I, kraftiga hingstar?
Säga jag vill er en ting, och det ordet skall blifva besannadt:
ej -skall det skötsel åt er hos Nestor, skarornas herde,
vankas, nej döda han skall er på stund med den stingande
kopparn,
om vi allenast ett ringare pris förvärfva af lojhet.
Fram då i stormande fart och skynden er allt hvad I orken!
Själf skall jag fintlighet bruka och konst för att snart i en
hålväg
lista mig honom förbi och skall ej honom släppa ur sikte.»
Sagdt; och vid härskarens bannande ord betagna af fruktan,
sprängde de raskare framåt en stund, och snart för sitt öga
tappre Antilochos såg den trånga, fördjupade hålväg.
Denna af vinterflödet var gräfd, hvars samlade vatten
skurit ur vägen en bit och den öfriga platsen fördjupat.
Dit Menelaos nu for för att sammanstötningar undgå;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
