Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje Sången. Kämpaspel vid Patroklos' likfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rysligt af käkarna krasandet ljöd, och från lemmarna svetten
strömmade ner öfverallt. Då gjorde Epeios ett utfall,
medan Euryalos spejande stod, och råkte hans kindben.
Länge ej denne då stod, ty hans lemmar segnade samman.
Som när för nordankuling en fisk bland tången vid stranden
spritter ur vattnet, men höljes igen af vågornas dunkel,
så han vid slaget spratt, men den starke Epeios i famnen
Höll honom upprätt strax, och af fort tillskyndande vänner
bars han ur kretsen bort med fötterna släpande etter,
frustande tjockt med blod och med hufvudet sjunket åt sidan.
Därpå emellan sig satte de ner den bedöfvade vännen,
gingo ock några åstad och hämtade dubbelpokalen.
Prisen för tredje täflingen strax, för den mödande brottning,
satte Peliden då upp och visade fram dem för folket.
Segrarens lön vai en stor, öfver elden skrefvande kittel,
hvilken värderades strax till en hel tolft oxar bland folket,
men åt den tappande ställde han fram uti kretsen en kvinna,
kunnig i allsköns slöjd, och de skattade henne till tyra.
Slående upprätt, talte han se’n till argiverna alla:
virade nu fram hvemhelst, som ock denna kampen vill fresta!»
Sade; då reste sig Telamons son, den väldige Ajas,
och den förslagne Ulysses jämväl, som förstod sig på
konstgrepp.
Sedan de gjordat sig om, framträdde i kretsen de bägge
och nu famnade om med kraftiga armar hvarandra,
som taksparrarna stå på ett hus, hopfogade stadigt
af en förfaren byggares hand för att vindarna trotsa.
Ryggarna knakade på dem minsann under dristiga tagen,
medan de klämde hvarann, och af lemmarna lackade svetten
Strimmor och bulor i mängd på de kampandes sidor och
skuldror
hofvo sig upp, rodsprängda af blod, men de bara att segra
äflades jämt i sin kamp om den konstarbetade trefot,
livarken Ulysses var karl till att lägga den andre i marken,
eller förmådde det Ajås, ty stånd höll den starke Ulysses.
Men när då knorrade redan de benskenklädde achaier,
talade Telamons son, den reslige Ajas, till honom:
Adle Laertesson, du mångförslagne Ulysses,
lyfta du mig, eller också jag dig! Zeus råde för resten.»
Sade och lyfte ett tag, men Ulysses ej finterna glömde,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
