Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugutredje Sången. Kämpaspel vid Patroklos' likfärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
göt i sitt ilande lopp, och achaierna alla med tillrop
eggade drotten, som hastade fram i sin ifver att segra.
Men nar till slutet af loppet det led, den ädle Ulysses
ropade an i sin själ strålögda gudinnan Åthene:
»Hör mig, gudinna, och var mig en god hjälparinna i loppet!»
Bedjande talte han så och blef hörd af Pallas Athene;
lättare gjorde hon hvarje hans lem, både fötter och armar.
Just som de skulle nu störta sig fram och belöningen gripa,
halkade Ajas omkull — ty på fall honom bragte Athene —
uppå det ställe, där spillningen låg af de ramande oxar,
som åt Patroklos nyss hade slaktats af snabbe Achilles,
och både näsa och mun fick han fulla af oxarnas spiilning,
under det bålen togs af den pröfvade konung Ulysses,
eftersom först han kom, men den lysande Ajas fick oxen.
Stående blef han där nu och med handen höll oxen i hornet,
spottande spillningen ut, och så till argiverna talte:
»Ack, nu förlamade visst mina fötter gudinnan, som alltid
liksom en moder är nära till hands för att hjälpa Ulysses.»
Sagdt, och de alla ihop åt honom skrattade hjärtligt.
Därpå den sistes pris gick Antilochos fram för att hämta
och med ett leende talade så till achaiernas söner:
»Fastän I veten det godt, vill jag ändå er säga, god vänner,
att de odödlige nu såsom förr de bedagade hedra,
såsom nu nyss: stort äldre än jag är ej Ajas till åren,
men se Ulysses är född af en forntids människosläkte,
fast han skall vara en åldring så pigg, att det svårligen någon
lyckas att täfla med honom i språng, förutom Achilles.»
Leende talte han så och berömde den snabbe Pelidem.
Strax till orda Achilles då tog och svarade honom:
»Ej skall du hafva för intet mitt lof, Antilochos, talat,
utan med halfva talenten i guld vill jag priset fördubbla.»
Sade och gaf honom guldet i hand, och glad han det mottog.
Men därefter Peliden bar fram och lade i kretsen
både den långbeskuggande lans och skölden och hjälmen,
hvilka Sarpedon ägt, och som honom Patroklos beröfvat.
Stående upprätt, talte han se’n till argiverna alla:
»Bjudom nu tvänne de ypperste män att i täflan om dessa
kläda sig brynjorna på och med stingande spjuten i handen
gånga hvarandra till lifs inför allt det församlade folket.
Den som i glänsande hullet då först kan träffa den andre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
