Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde Sången. Hektors utlösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan do härdade fram i det hat emot heliga Troja
och emot Priamos själf och hans folk, som förvållats af Paris,
då han gudinnorna skymfat, den gång till hans fålla de kommo
och han gaf priset åt den, honom bjöd den fördärfliga vällust.
Men när från Hektars död den tolfte af dagarna upprann,
Foibos Apollo till orda då tog bland de salige gudar:
»Grufliga ären I, gudar, och hätska. Brände då aldrig
Hektor åt eder ett lår af en vankfri get eller oxe?
Ändå I gitten ej nu honom frälsa, ens efter döden,
så att hans vif finge se honom än och hans barn och hans
moder
äfvensom Priamos själf och hans folk, och de kunde då genast
bränna den döde på bål och hans likbegängelse fira.
Utan I hjälpen fastmer den grymme Achilles, I gudar,
fastän ej billighet bor i hans själ, och hans hjärta i bröstet
ej af förbarmande vet, och han rasar så vildt som ett lejon,
när det, förledt af sitt trotsiga mod och sin väldiga styrka,
störtar sig in bland de dödliges får för att taga sin måltid:
så är hos honom all misskund förbi, och ej heller han blygsel
känner, som människors barn kan väl skada, men också kan
gagna.
Mången det säkert har händt att en ännu långt dyrare mista,
antingen själfva sin son eller också sin köttsliga broder,
men han omsider dock slutade upp med att gråta och klaga,
ty uthärdande mod åt människan moirerna skänkte.
Denne, ej nog med att lifvet han släckt på gudomlige Hektor,
binder bak hästarna fast honom1 tidt och släpar kring vännens
hög, men ej skönare alls eller bättre blir sorgen af detta.
Akta sig skulle han dock, så tapper han är, för vår vrede,
då han ett själlöst stoft kan äflas att skymfa och sarga.»
Harmsen gaf honom till svar den liljearmade Hera:
»Å ja, ditt ord gick väl an, du Apollo med bågen af silfver,
därest I akten då Hektor så högt som Achilles i ära.
Hektor en dödlig blott var, och en dödlig kvinna han diat;
åter Achilles är son af gudinnan, som vårdad och fostrad
blef en gång af mig själf och gifven till brud åt en dödlig,
Peleus, en man, som var hjärtligen kär för odödlige gudar.
Alla I voren på bröllopet med; du också vid gillet
satt där med lyran i hand, du falske, du vän till de onda!»
Svarade då molnskockaren Zeus och sade till henne:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
