Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugufjärde Sången. Hektors utlösning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vara en olycksfågel för mig; dn kan ej mig beveka.
Ja, om en annan mig manat härtill, en af dem, som på jorden
offerskådare äro och spå eller tjäna som präster,
kunde vi tala om svek och dess mera oss hålla tillbaka.
Nu, då gudinnan jag själf både hörde och såg med mitt öga,
går jag; förgäfves hon talat ej har. Och är det mitt öde
att få vid skeppen min död af de kopparklädde achaier,
gärna jag lida det skall, ja må genast mig döda Achules,
sedan i famnen jag slutit min son och med tårar mig mättat.»
Sade. och kistornas prydliga lock han öppnade skyndsamt,
tog ur dessa så tolf de underskönaste slöjor,
vidare mantlar tolf och täcken ej färre i antal;
kappor de skönaste tolf och tröjor ej färre i antal;
tog så tio talenter i guld, som han vägde på vågen,
två trefötter med skinande glans och tvänne par kittlar
jämte en präktig pokal, en klenod, som thrakerna honom
gifvit, då dit i beskickning han kom; han icke ens denna
sparade på i sitt hus, den gamle, ty hela hans åtrå
var nu att återlösa sin son. Men ur pelarehallen
dref han de samlade troerna ut med smädliga skymford:
»Bort, ert eländiga, nedriga pack! Han I kanske ej själfva
hemma tillräckligt med sorg, efter mig I kommen och plagen?
Är det kanhända ej nog med de sorger Kroniden mig sände?
Död är min käckaste son, och I kommen att märka det själfva,
ty långt lättare skolen I nu för achaiernas kämpar
blifva att dräpa, då Hektor år död. Men jag, o må aldrig
staden förhärjad och störtad i grus jag se för mitt öga,
utan mig unnas förut att i Hades’ boningar nedgå!»
Sade och föste dem ut med sin staf, och för hetsige gubben
svärmen tillbaka sig drog, och på sönerna häftigt han ropte,
både på Paris och Helenos först och på Agathon sköne
och på Antifonos, Pammon, Hippothoos, modige Dios
och på Deifobos sist och Podites, väldig i härskri,
och i bestraffande ord mot de nio åldringen utfor:
»Skyndon er, usla och skamliga barn! Ack lagen I döda
alla ihop vid achaiernas skepp i stället för Hektor!
Ack jag eländige man, som de tappraste söner af alla
födde i troernas land och ser ingen lemnad utaf dem!
Mestor, de evige lik, och Troilos, hurtig på stridsvagn,
ändtligen Hektor, som var som en gud bland jordiske männer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
